Kathy Mattea “Calling Me Home”


Om man räknar en julskiva och en handfull samlingar är detta Kathy Matteas artonde album. Det är också hennes andra album i bluegrasston, samt hennes vackraste och bästa album. Hittills, är det väl bäst att säga.

Hon växte upp i Charleston, West Virginia, mitt i den kultur som ligger till grund för bluegrassmusiken, så att hon valde den som uttryckssätt när hon 2008 gick nya vägar för att blåsa liv i en karriär som gått i stå var fullt naturligt. Genom elva omsorgsfull valda låtar bjuder hon på en känslosam berättelse om den verklighet som formade henne, må det ha varit naturscenerier, miljöförstöring eller färgstarka personligheter.

Jag är så känslomässigt berörd av detta album att det är svårt att avge något värdeomdöme, men för att utrycka det så kortfattat som möjligt så är detta musik i den enklaste och ursprungligaste form jag kan tänka mig. Och för att återknyta till det första stycket, så är nog detta rentav årets bästa och vackraste countryalbum överhuvudtaget.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: