Archive for november, 2012

november 29, 2012

När hon var som bäst …


Den här videon har jag letat efter länge, för den är kanske den bästa uppvisningen av hur Emmylou var när hon stod på höjdpunkten av sin karriär. Rösten hade kvar sin skärpa, hon kompades av de bästa musiker som stod att finna. Och jag han faktiskt se dem tre gånger: Konserthuset i Göteborg –93, Down At The Farm –94 och Falkonererteatret –95.

Etiketter: ,
november 28, 2012

Buddy Miller & Jim Lauderdale “Buddy & Jim”


Det tog några år innan de fick sina livspussel att stämma med varandra, men i höstas låste Buddy Miller och Jim Lauderdale in sig tillsammans med ett knippe bra låtar och en samling musiker (de bästa tillgängliga). Tre dagar senare kom de ut och hade en färdig platta med sig.

Ungefär så gick det till och därmed anslöt de sig till en tradition från 50-och 60-talet, när manliga countryartister skrev låtar tillsammans och gjorde duetter på skiva. ”Louvin Brothers!”, utbrister somliga. Själv tycker jag att det ligger mer åt Everly Brothers-hållet.

Förväntar man sig ett traditionellt countryalbum i betydelsen det mesta går i 4/4-takt med massor av steel och fiddle, ja då är det här inte ett album som man kommer att uppskatta. Har man däremot drömt om en privat konsert med två kompetenta singer/songwriters hemma i vardagsrummet är detta helt rätt. Maken till närvarokänsla och värme får man leta efter, och att man ibland saknar ett eller annat instrument i ljudbilden bidrar egentligen bara till den känslan.

Helt klart ett album som lockar till och kräver aktiv lyssning, och som växer för varje gång.

Två kompisar live:

Etiketter: , , ,
november 27, 2012

Det kom ett brev


Eller rättare sagt ett mail, med Ulf Masken Andersson som avsändare. För att göra en lång historia kort så meddelade han att nu är det snart slut med honom. Som skivartist vill säga, för att stå på scen vill han fortsätta med. Jag tycker att det vore kul om han delade med sig av lite av sina upplevelser i skriftlig form. En man som har spelat listpop, sjungit i dansband, och jammat med Rolling Stones har sannolikt en del att berätta.

Sista verket i tillplattad form kommer den 15/12 och har fåt titeln One Hell Of A Ride vilket ska tolkas på positivast möjliga vis "En Sjutusan Till Resa”. Återkommer till hur det låter, men räknar med soul och bluesfärgad country med bra låtval.

Etiketter:
november 26, 2012

Bourbon Brothers “Pour Some Bourbon On Me”


Andra singeln med detta spännande band som blandar tung countryrock och hårdrock utan att fråga om de får. Retar säkert puritaner i båda lägren, men är för andra ett välkommet inslag på den svenska musikscenen. Fans till Lynyrd Skynyrd och Brad Paisley tillhör de självklara målgrupperna. Kanske även Steve Earle,om än inte lika självklart den här gången.

Fullängdare kommer i Januari och följs av sverigeturné.

Etiketter: ,
november 21, 2012

Wanda Jackson “Unfinished Business”


Unfinished Business … Ja, uppenbarligen har Wanda Jackson en hel del kvar att uträtta. Till skillnad från fjolårets album The Party Ain’t Over Yet med Jack White vid spakarna har detta en mer konservativ attityd till hennes musikaliska arv – det låter ungefär som det gjorde förr.

Justin Towns Earle har gjort ett bra arbete vid mixerbordet. Ljudbilden är enkel och okomplicerad –och det är precis det den ska vara. I rotrock och dito country är det artisterna som ska stå i främsta ledet, inte producenten. Därmed inte sagt att låtvalet är konservativt. Bland de bästa spåren återfinns Delbert McClintons Old Weakness och Steve Earles Graveyard Shift.

Det här albumet kanske inte lägger grunden till en ny karriär för Wanda Jackson, och inte heller är det odödlig musikhistoria. Men det kommer att sätta en strålkastare på en sångerska som är det, åtminstone ett år eller så.

Etiketter: ,
november 18, 2012

Börja om från början


November började bra –sen fastnade jag i ändlösa stridigheter med försäkringsbolag och annat löst folk. Inte ens ett knippe fina musikupplevelser var tillräckligt för att jag skulle bli inspirerad att skriva. Men världen finns kvar och livet har återvänt.

Lite musikaliskt uppåttjack hjälper också och är helt ofarligt:

Men levande musik är ändå bäst och under min tystnad han jag se och höra vännerna Inger och Håkan (ni vet nog vilka de är) lyckas med något väldigt svårt: Att charma den lokala publiken. Det gick galant och de avskalade arrangemangen visade att deras låtar har en större potential än vad jag har anat. Vakna, någon!

Nästa dag var det dags att fara till Vara. Järnhandlaren, skivbolagsägaren, med mera, Jerker Emanuelsson hade sett till att ta dit en av mina favoriter från förr om åren: Bob Woodruff. En tyvärr underskattad,bortglömd och av missbruk märkt sångare och låtskrivare.
Dessbättre visade det sig att han hade skakat av sig sina demoner och han lät riktigt bra. Gamla låtar blandades med nya, varav flera från en av nämnde Emanuelsson utgiven platta. Härligt att se att det finns en väg tillbaks från bortglömdhet och förnedring!

IMG_0160

Men för andra gången i år for jag hem med förvissningen om att det var andraakten, i detta fall tillika kompbandet, Shurman som var kvällens stora behållning. Så inbjudande vuxenrock ympad med country har jag inte hört på åratal. 70-talets storheter som Creedence, CSNY, Gram Parsons med flera är självklara jämförelser. Och svenska Little Green.
Lyssna:

Sådärja, nyfikenheten på musik är tillbaks och snart är min produktion uppe i normala volymer igen!

Etiketter: ,
november 7, 2012

Inger och Håkan


image

Det blir rapport på det här.

november 7, 2012

Honky Tonk Angels


Inte den mest kände versionen, men en av de bästa:

Etiketter: ,
november 5, 2012

Inte bara country …


… men en spellista som är gjord med hjärtat:

Etiketter: ,
november 5, 2012

Kathy Mattea “Calling Me Home”


Om man räknar en julskiva och en handfull samlingar är detta Kathy Matteas artonde album. Det är också hennes andra album i bluegrasston, samt hennes vackraste och bästa album. Hittills, är det väl bäst att säga.

Hon växte upp i Charleston, West Virginia, mitt i den kultur som ligger till grund för bluegrassmusiken, så att hon valde den som uttryckssätt när hon 2008 gick nya vägar för att blåsa liv i en karriär som gått i stå var fullt naturligt. Genom elva omsorgsfull valda låtar bjuder hon på en känslosam berättelse om den verklighet som formade henne, må det ha varit naturscenerier, miljöförstöring eller färgstarka personligheter.

Jag är så känslomässigt berörd av detta album att det är svårt att avge något värdeomdöme, men för att utrycka det så kortfattat som möjligt så är detta musik i den enklaste och ursprungligaste form jag kan tänka mig. Och för att återknyta till det första stycket, så är nog detta rentav årets bästa och vackraste countryalbum överhuvudtaget.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: