Musik hemifrån

Tänkvärt om och av en musikambassadör:

Hur tror du skivbranschen ser ut om tio år?
Väldigt svårt att sia om, men jag tror det fortfarande kommer att finnas två eller tre, fyra majorbolag kvar. Men dessa kommer inte att ligga i framkant när det gäller att signa och breaka nya artister, utan man kommer främst att inrikta sig på att förvalta och förfina de digra kataloger av musik som man har till sitt förfogande. Däremot kommer det att finnas ett stort antal mindre aktörer som kommer att, precis som nu, leta talanger, för att sen ta fram dom i rampljuset. Vad gäller musiklyssnande och format, tror jag att CD’n och LP’n kommer att vara ungefär lika stora (små!) om cirka fem år. De allra flesta kommer att använda sig av streaming-tjänster, som, typ, Spotify.

Lefvande musik

Woodruff gör comeback efter missbruksåren – lätt höstens måstegig

Vem har sagt att världen skulle vara rättvis plats?

Inte countryesset Bob Woodruff i alla fall.

Det gick käpprätt åt helvete för honom men nu är han tillbaka och är åter beredd på att slå välden med häpnad.

När hjärnan inte riktigt är med är det tur att man får en påminnelse.  Halva turnén har passerat men än finns det chans att se honom. Se här:

Bob Woodruff är en kritikerrosad låtskrivare och artist från NYC nu boende i LA. Han har spelat in för olika stora labels inklusive Restless / Enigma, Elektra / Asylum, Imprint och Interscope Records. Många kritiker har sagt att hans album är bland de finaste Country Rock skivor som någonsin spelats in. I slutet av 90-talet försvann Bob in i en smet av personliga problem och de flesta hade räknat ut honom som artist. Men ack så fel dom hade.

Själv drar jag nog till Vara den 8/11.

Kix Brooks “New To This Town” – intervjun

Eftersom omständigheterna har tvingat mig att resa land och rike kring i några veckor, har mycket annat fått stå åt sidan. Jag tycker att Kix klarar intervjun bra – i kväll får ni se vad jag tycker om plattan.

G2 är på gång!

Alltid kul med positiva nyheter från ett av sveriges bästa band oavsett genre. Det är härligt att se att de inte nöjer sig med att vara bäst i Sverige utan ser hela världen som sin arena. Hoppas att jag kan se dem live någonstans under 2013, i somras missade jag dem i närbelägna Falköping på grund av havererad bil.

The Coal Porters “Find The One”

 

Sid Griffin var en av mina ungdomshjältar och jag har försökt att hålla koll på honom även om vi musikaliskt har dragit iväg i olika riktningar. Eller har vi det, egentligen?

Nåväl, att jag inte har lyssnat på The Coal Porters förrän nu är en smula pinsamt. Hyllningen till Chris Hillman tog jag till mig med glädje, sen försvann de i mediabruset. Tills nu, när ”Find The One”, deras tredje album i bluegrasston når mig.

Jag hade blivit förvarnad om att nu hade de ryckt bluegrassen med sina rötter planterat om den och gjort den alternativ. Vari det skulle bestå är mig en gåta, det är fortfarande frågan om enkel och lättillgänglig. Musik som lockar och pockar utan att vara inställsam. Fem låtar från Sid Griffin själv, några blandade original, och en bluegrasstolkning av Bowies ”Heroes” bildar väl sammanhållen enhet.

Kanske ligger det alternativa i att bland de inblandade finns folk som har arbetat med alla från Fairport Convention till Ramones. Det låter likväl som bluegrass, bra bluegrass.

Varning, nedanstående video är väl inte på 100% allvar, men kul:

Rotar bland mina rötter …

Tro det eller ej, men de här grabbarna finns med bland mina djupaste musikaliska rötter. Även om vad jag lyssnar på idag skiljer sig mycket från vad merparten av deras nutida fans uppskattar är jag skyldig dem ett tack för mitt öppna sinnelag. Och åtskilliga musikaliska upplevelser.

Off topic … och den här gången är det allvarligt

Mitt i bilden syns en död älg, bakom den står en illa tilltygad bil. I den satt jag i fredags kväll och jag lever fortfarande om än lite mörbultad till kropp och själ.

Livet är kort och ömtåligt, vara rädda om varandra för ni vet inte hur länge ni har varandra. Älska mer och hata mindre. Stå upp för era egna åsikter, men respektera varandras.

Tillbaks till musiken efter en kort Time Out.

On the road again ….

Då har jag fått hjul som går att lita på igen. En lagom insliten Saab 9000 som ersättning för min på slutet trecylindriga 9-5.  ”Husläkaren” har monterat en stereo med USB-ingång, väldigt praktiskt om man inte vill ha originalskivorna i bilen.

I eftermiddag, kväll och natt är det Garphyttan t o r som gäller. Med på färden: George Jones – Hits I Missed … And One I Didn’t, George Jones – Burn Your Playhouse Down, Emmylou Harris – The Ballad of Sally Rose, Dwight Yoakham – Dwight Sings Buck, Patty Loveless – Sleepless Nights. På ett tumnagelstort USB-minne.

Vi ska fara bortom månen …

Riktigt så långt bort var inte Felix Baumgartner:

Men det här är en väldigt bra tolkning av en älskad kristen sång.

Hank Williams “Collected”

Det finns samlingar och så finns det samlingar. Idén bakom “Collected” bra. På ett koncentrat bestående av ´tre plattor med olika teman bjuds lyssnaren på det mesta av det bästa från hans alltför korta karriär: partylåtar, grubblerier och countrygospel. Bättre än klassikern med de fyrtio låtarna och mer prisvärd än  boxarna som omfattar allt.

Helt klart det bästa albumet för den som tror sig endast behöva ett album med Hank Williams i skivsamligen. Ja, kanske rentav även för den som inte tror sig behöva mer country.