Alla ska med–ett dilemma


 

Jag har varit där, två gånger dessutom, på det nya stället och det gamla. Det är en mäktig upplevelse att läsa på plaketterna med alla namnen och det är väl knappast någon som inte förtjänar att vara där. Men det är några som fattas, rätt många faktiskt, och är det som Peter Cooper tog upp i en artikel för en knapp vecka sen.

It’s not that those electors are misguided, or that they’ve stuck people in the hall who don’t deserve to be there. It’s that the committee is charged with electing three individuals (duos and groups count as individuals, in this case) each year, and at that rate there’s no way to catch up, no way to properly honor the people who sang, wrote, recorded, played and promoted the music that has helped define the city of Nashville and is an indelible part of American culture.

Ovanstående meningar fångar det mesta av dilemmat. Det finns många, kanske över ett hundra personer som har förtjänat en plats. Men hur ska man med en takt på tre nya medlemmar på ett år, när det för närvarande är 115 medlemmar komma i kapp utan att värdet i utmärkelsen blir urvattnat?

Etiketter:

One Comment to “Alla ska med–ett dilemma”

  1. De valde in ett helt gäng när Hall of Fame fyllde 40 år. Något sådant vore rätt vettigt att vart tionde år kunna öppna för att välja in ett par ytterligare. Det är – tycker jag – framförallt inom de alternerande kategorierna (artister före 1945/låtskrivare/musiker) där de största hålen finns. Det är ju snart inte direkt några som var aktiva inom 1960-talets countrymusik kvar som förtjänar att väljas in snart. De jag på rak arm kommer på från den tiden som inte är invalda ännu är: Bobby Bare, JIm Ed Brown & The Browns, Stanley Brothers, Jim & Jesse och sen kanske Dottie West och Skeeter Davis,

%d bloggare gillar detta: