Archive for september, 2012

september 28, 2012

Brad Paisley till Sverige i höst


Nu är det som alla trogna fans vetat länge officiellt:

Brad Paisley med sitt band börjar på nya Waterfront Congress Centre i Stockholm torsdag 8 november och dagen efter fredag 9 november spelar han på Lisebergshallen i Göteborg. Lördag 10 november blir det konsert på Oslo Spektrum och söndag 11 november avslutar han i Stavanger på nya DNB Arena.

Och även denna gång har han bra uppvärmare med sig, The Band Perry . Mycket bra grupp som välförtjänt fick CMA;s pris “New Artist of the Year” i fjol.

Etiketter: ,
september 28, 2012

The Cowboy Rides Away ….


Inget varar för evigt och nog tycker jag att George Strait kan förtjäna lite ledigt:

George Strait is preparing for his last rodeo, but not retirement. The Cowboy Rides Away Tour, his final full-scale outing, was announced today (9/26) during a special press event at the Country Music Hall of Fame in Nashville. Strait, known for his limited promotional appearances, entered and exited the room to a standing ovation. “It’s been a hard decision for me to make, but I’ve decided I’m not going to tour anymore after these next two years,” he said. “Don’t think I’m retiring, because I’m not. I’m still going to make records as long as Mike [Dungan] will let me.”

Som synes tänker han fortsätta göra skivor och jag skulle tro att han blir flitigare gäst på Grand Ole Opry nu när han inte ligger ute på vägarna halva året eller så.

Personligen vill jag tacka George Strait för hans inverkan på min syn på countrymusiken och jag ser fram emot det album som snart ska spelas in.

Etiketter: ,
september 26, 2012

Joey+Rory “His and Hers”


Med detta album befäster Joey+Rory sin position som en av den traditionella countryns bevarare i Nashville. Om man räknar deras julskiva är detta deras fjärde album och det bästa sen debuten.

Det mesta är sig likt: De vokala insatserna är utsökta, låtarna griper tag i lyssnaren, och det hela är smakfullt producerat. Men ändå innebär detta album ett visst mått av förnyelse. “His and Hers” är inte bara titeln på albumet utan också en programförklaring.

Duetterna lyser med sin frånvaro, och i stället får det äkta paret briljera på egen hand. Rory går på knockout redan på första spåret, “Josephine”, en fyraminuters dramadokumentär från inbördeskriget, och Joey … Nu tänker jag göra något riktigt vågat, men i sina bästa stunder når hon nästan till Tammys klass när det gäller att förmedla känslor.

Utöver underhållningsvärdet uppskattar jag att “His and Hers”  lyriken låter oss ta del av den amerikanska folksjälen, på ett mer rättframt och trovärdigt sätt än diverse glättiga tv-serier. Vissa delar roar andra oroar, men allt är lärorikt.

Etiketter: ,
september 25, 2012

Svårt att välja nu ….


Det är ingen ursäkt, bara en förklaring, men det är mycket det civila livet just nu. Musiken är dock ständigt närvarande. Fast vad ska jag ta tag i först: Joey+Rory, grymt bra man/hustru-duo; Kathy Mattea som kanske har gjort årets vackraste album; eller varför inte Coal Porters (ungdomsfavoriter). Kanske det blir så att jag går off-topic en liten stund?

Etiketter:
september 20, 2012

Egentligen är jag allergisk mot underbarn, men en del ….


klarar att växa till sig. Se här:

Etiketter: , ,
september 19, 2012

Sydstatskäk av högsta klass


I am so blessed to have been given the talent for cooking. My passion is to share my love of cooking with you.
My cookbook, Modern Hospitality: Simple Recipes with Southern Charm, includes Southern recipes with a modern, fresh twist. I love using my creativity in the kitchen with developing recipes that are fun and exciting to cook and eat. My cauliflower mac n’cheese is a must-try!

 

Whitney Miller vann första upplagan av MasterChef i USA genom att vara trogen mot sina rötter, samtidigt som hon lyckades tillsätta lite nya ingredienser och använda nya tekniker. Bara en sån’ sak som att en av hennes vinnarrätter var Southern Fried Chicken på en bädd av stuvad grönkål som ställdes mot en Biff Wellington.

Besök hennes hemsida för många fina recept.

 

 

Tycker ni att det här påminner om hur jag ser på musik så har ni alldeles rätt…

Etiketter:
september 19, 2012

Ibland blir man stum


Och jag som vanligtvis har svårt att hålla käft …

Etiketter: ,
september 18, 2012

Maxida Märak & Downhill Bluegrass Band “Mountain Songs”


Att recensera en singel är inte lätt, men ändå:

Ta en ung begåvad kvinna från urbefolkningen i de svenska bergstrakterna och för samman henne med ett av sveriges bästa (håller för övrigt också mycket god internationell klass) bluegrassband. Låt dem låna text och musik från en singer/songwriter som många gånger lånat sin röst åt de ohörda.

Maxida Märak och Downhill Bluegrass Band gör ett bra jobb när de tolkar Steve Earles “The Mountain” protest mot stordriften i de dimmiga bergen i den djupaste södern, blir till det samma gällande den svenska fjällvärlden. Låt vara att i det förra fallet är en urgammal europeisk livsstil som är hotad, i det senare en ursprungsbefolkning.

B-sidan, jag kallar det fortfarande så, är en oríginalkomposition av Jonas Kjellgren. Som väntat stilsäker och av bästa kvalitet.

En fullängdare är att vänta runt årsskiftet.

Etiketter: ,
september 18, 2012

Kenny Chesney “Welcome To The Fishbowl”


Större delen sin karriär har Kenny Chesney ägnat sig åt musik i gränslandet mellan popcountry och glada calypsotrallar. Kul och underhållande – men svårsmält för många européer som inte har någon relation till den typen av hybridmusik. Mottot “No shoes, no shirt, no problems” har genomsyrat hans produktion och ämnena berört allt från sexiga traktorer till karibiska barer.

Men på det senaste albumet, för övrigt hans fjortonde album, framstår han som en mognare singer/songwriter som inte räds livets mörka sidor. Musikaliskt påminner det hela en del om Lady Antebellums AOR-färgade countryrock, och dessa har därigenom fått en värdig konkurrent.

Finns det något kvar av den gamle Kenny Chesney? Jodå, duetten “Feel Like A Rock Star” tillsammans med Tim McGraw borde tillfredsställa de som har svårt för förändringar.

Etiketter: ,
september 14, 2012

Lowlands “Better World Coming”


Ytterligare ett album som jag har ett komplicerat förhållande till, fast den här gången är det inte så traumatiskt. För hur 17 kan förhållandet till ett brittiskt/italienskt rotrock-band som hyllar en framstående amerikansk singer/songwriter på vänsterkanten bli annat än komplicerat.

Nyfikenhet var attityden med vilken jag närmade mig detta album. Woody Guthrie har alltid funnits i bakgrunden av mitt musikaliska medvetande, även om han aldrig har hört till mina husgudar. På det viset passar detta album mig bra – Woody Guthrie är närvarande genom sina låtar som Lowlands gör något eget av. Något som dessutom tilltalar tonåringen i mig, som fortfarande uppskattar engelsk New Wave från mitten/slutet av sjuttiotalet. Akustiska instrument med den attityden blir nästan alltid en höjdare, men  varför i hela friden ska det låta smådistat hela tiden.

Nåväl, jag är inte färdigt med det här albumet än och även om det förmodligen inte tilltalar alla mina countryvänner vet jag åtskilliga som kommer att lyssna på det i smyg. Än finns det många fascister att ta kål på (eller snarare deras ideologi) med hjälp av en gitarr och Lowlands gör det bra.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: