Archive for juli, 2012

juli 11, 2012

Shooter Jennings “Family Man”


Nej,  jag håller inte med Hank III i hans påhopp på Shooter Jennings, och förresten verkar de vara överens nu. Men ändå, Jennings hade en del gratis när han släppte album #1 i större sammanhang. Det var 2005 och borde efter en bra start inneburit en bra karriär.

Något gick snett och efter att ha krånglat sig ur ett kontrakt på fyra album med hjälp av ett samlingsalbum följde en minst sagt brokig utgivning och vem vet hur det hade slutat om han inte hade vänt tillbaks till countrymusiken? Outlaw country, alltså. Precis som far och mor och deras fränder gjorde den på sjuttiotalet.

“Family Man” är en bra titel på ett mycket bra album från en ung man som tar det bästa från sina rötter, lägger till lite nytt, sk-ter i om någon vill lyssna. Men som vaknar upp och upptäcker att ärlighet varar längst och leder till karriärens bästa billboardplacering.

Det är bara att lyssna, njuta och sända en tacksam tanke till hans barndomsvän Eric Deutsch, som var synnerligen delaktig i bildandet av det nya kompbandet Triple Crown.

Etiketter: ,
juli 8, 2012

Sommar, sommar, sommar


I dag var det Klara och Johanna Söderberg, eller med andra ord First Aid Kit som var sommarpratare. Sällan har jag blivit så glad av ett sommarprogram. Enkla, rara töser som  hade mycket att berätta. Och ett alldeles förträffligt musikval. För ska jag vara ärlig så hade jag aldrig räknat med att få höra Gram Parsons, Emmylou Harris, Louvin Brothers, Carter Family, med flera i samma sommarprogram.

För mig är det fullkomligt egalt vad de kallar sin musik. De har rört vid min själ med sin musik och klokskap och det finns mycket få svenska artister som jag hellre lyssnar på.

Klicka på bilden för att lyssna på programmet.

Etiketter: ,
juli 8, 2012

Vad hände sen–Jivin’ Jake


 

Just det, han som sjunger mest och högst är ingen mindre än Jakob Jern några år senare.

Etiketter: , ,
juli 7, 2012

KIN–Songs by Mary Karr & Rodney Crowell


Kin- den kryptiska titeln har många anledningar. En är det släktskap som den prisbelönade författaren och den underskattade låtskrivaren har känt genom sitt samarbete, först med Rodney Crowells bok och sen med dessa låtar. Det kan också syfta på deras lika struliga uppväxter i samma hörn av USA och det färgstarka persongalleri som skildras här. Till sist kan jag inte låta bli att tänka på de medverkande artisterna – alla tidigare partners till Rodney Crowell på ett och annat sätt.

Kin är för mig en intressant poesibok med en rad kärleksfulla porträtt från låtskrivarnas egna liv, ja kanske till och med dem själva? Alltid tecknade med klarsynthet, ofta med humor och värme, och ibland med en innerlig förståelse. Men aldrig med förakt eller ringaktan.

Låter det som ett trist album som man lyssnar på en gång och förpassar till skivhyllan? Fel – albumet är också tretton njutbara melodier på gränsen mellan folk och country, varsamt producerade av Joe Henry.

Etiketter: ,
juli 3, 2012

Willy Clay Band “Mighty Good Time”


Titta och njut:

Vad gör de nu?

Etiketter: ,
juli 2, 2012

Alan Jackson “Thirty Miles West”


Kanske har det att göra med att detta är det första albumet på han egna etikett, kanske inte, men just nu tycker jag att "Thirty Miles West" är Alan Jacksons bästa album på nära åtta år.

Ingen kan anklaga Alan Jackson för att spränga gränser,  nej det här är samma trygga rejäla traditionella country som på hans tidigare album. Han står upp för den lille mannen, ibland vill han kasta loss på lokal, och han har alltid fokus på vad som ska hända efter jordelivet. Men kanske är det just det som är framgångsreceptet, att hålla fast vid det bestående i en föränderlig värld på jakt efter nya sensationer.

Till bestående hör också att Alans röst har mognat samtidigt som den är oskadd efter drygt tjugo hårda år i branschen och att Keith Stegall fortfarande sköter sig med beröm bakom mixerbordet. Sammantaget blir detta alltså, i positiv betydelse, ett säkert köp för de som gillar country med stort C.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: