Don Williams “And So It Goes”


Albumet är ett styrkebesked från en sjuttiotreårig sångare. Han vet fortfarande hur man utan större åthävor skildrar hur vanligt folk har det och känner sig. Sen har vi rösten som kan hela en sårig själ, vad han än sjunger om.

Garth Fundis har skapat en stämning av att det här egentligen är ett sjuttio- eller åttiotalsalbum och då hade det kanske synts på hitlistorna. Men det inte som det egentligen betyder något, det viktigaste är att bevisa att det fortfarande finns plats för rutin och känsla i dagens mediabrus, när en artist som inte säljer platina riskerar sitt majorkontrakt. Återigen har alltså Sugar Hill gjort en kulturgärning.

Det som hörs på skivan borde i stort sett vara det som hörs live, ty kärnan av de medverkande musikerna utgörs av Dons eget turnéband, ett styrkebesked så gott som något. Vad gäller det vokala är de medverkande valda med omsorg. Vince Gill och Keith Urban körar medan Alison Kraus medverkar på en duett (“I Just Came Here For The Music”). Resultatet blir behaglig akustisk country som är ovanlig i dagens polariserade musikvärd, när det lätt antingen blir elektrifierad popcountry eller bluegrass.

När ryktet om Don Williams comeback spred sig kom erbjudande om nya låtar som ett brev på posten. Kieran Kane, Leslie Satcher, Al Anderson, skickade material och att hans egen titellåt är albumets bästa låt är det tredje styrkebeskedet. Den här gången är det väl bäst att säga.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: