Louisiana Saturday Night

Var så goda, en lista med bra partymusik.

Red Jenkins “Cheatin Heart Motel”

Det aktuella albumet är ett styrkebesked – det finns knappast någon artist i Sverige, eller ens i Texas som så stilsäkert och envist bevarar den här musikformen. Texas Honky Tonk, musik som fungerar som dansmusik på lokal men som likväl har mycket substans i texterna. Den här gången med ett mycket uppskattat inslag av Western Swing.

Hemligheten, eller ska vi säga sanningen, bakom ett album av den här typen är givetvis att det är inspelat på plats och ställa i Texas med bästa tillgängliga musiker och producenter. När det är frågan om musik som bygger på samspel och känsla funkar det inte med genvägar eller oändliga rader av omtagningar.

Föga överraskande är detta ett album som till 100% består av duetter och det är idel ädel texasadel som medverkar på sång och en och annan låt. Två låtar höjer sig över mängden: “A Texas Honky Tonk” tillsammans med Georgette Jones, inte för att hon har berömda föräldrar utan för att de helt enkelt låter grymt bra ihop; och “Psydelic Cowboy” en mycket fin hyllning till för tidigt avlidne sverigevännen Doug Sahm tillsammans med Augie Meyers.

Alligator Gumbo “Lacassine Special”

Finns det verkligen svenska band som låter på det här viset? Som fattar att det enda raka när man ska skildra träskmarkernas musik är att se till att det låter så bra som möjligt, och samtidigt ha så roligt som möjligt. Alligator Gumbo har fått mig att sänka garden för att lyssna och njuta.

Till bandet: Fortsätt så här, gör det mi är bra på och strunta i hur andra säger att det ska låta, så kommer ni att bli hur bra som helst.

Till Skåne är det väl långt just nu, men kanske att jag blir “tvungen” att ta mig en tur till Ätran? Annars är det bara att klícka på bilden, lyssna och njuta.

Om en mörk period i mitt förflutna

Jag har lovat att jag så långt det går ska skriva i positiv anda och så blir det. Därför ska jag försöka skriva detta inlägg i så positiv ton som möjligt.

Som flera av er säkert minns så var jag för några år sedan inblandad i Spraydio, närmare bestämt en kanal som hette Nashville. När jag tog över var den illa skött och innehållet spretade åt alla möjliga håll – något senare fick jag beröm för tillväxten.

Tanken på att ett mera renodlat countryutbud skulle verka provocerande hade aldrig slagit mig, men så var det.

Listan nedan baserar sig på ett antal topplistor från åren 2005-2008 och kommer att fyllas på:

Men egentligen råkade jag inte så illa ut. Värre var det för den kompis som med hjälp av gedigen kunskap bevisade att brittisk op inte var förbehållet svartklädda tjugoåriga farbröder och existerade för nittiotalets början.

Krya på dig, Annika!

Hon svimmade i hemmet för två veckor sedan.
I går kom beskedet att sångerskan Annika Ljungberg med största sannolikhet drabbats av kronisk leukemi.
– Det är tufft. Men vi tänker klara det tillsammans, säger maken Jens Sylsjö.

Mycket av det hon gjorde med Rednex tycker jag fortfarande är trams. Men hennes insats på hyllningen till Alf Robertsson förlät det mesta. Dessutom är det här en synnerligen otäck sjukdom som även har slagit till bland mina närmaste.

… and she sure could sing

 

Titeln är lånad från Gram Parsons “She” och listan innehåller musik med sångerskor som har berört mig med sitt sätt att sjunga, inte alltid genom att låtarna har varit de allra bästa. Dessutom har jag blandat in del lättsammare texter för att det inte skulle bli för känslosamt och allvarligt.

När jag började bestämde jag mig för att göra en lista på tjugo sångerskor, de första jag kom att tänka på utan någon baktanke. Om jag sedan kom på någon borde ha varit med under arbetet med musiken fick hon också vara med.

Några uppenbara namn saknas, men var lugna, listan kommer att växa. Sen finns det faktiskt artister som inte har några av sina bästa låtar här, Shelby Lynne för att nämna en.

Don Williams “And So It Goes”

Albumet är ett styrkebesked från en sjuttiotreårig sångare. Han vet fortfarande hur man utan större åthävor skildrar hur vanligt folk har det och känner sig. Sen har vi rösten som kan hela en sårig själ, vad han än sjunger om.

Garth Fundis har skapat en stämning av att det här egentligen är ett sjuttio- eller åttiotalsalbum och då hade det kanske synts på hitlistorna. Men det inte som det egentligen betyder något, det viktigaste är att bevisa att det fortfarande finns plats för rutin och känsla i dagens mediabrus, när en artist som inte säljer platina riskerar sitt majorkontrakt. Återigen har alltså Sugar Hill gjort en kulturgärning.

Det som hörs på skivan borde i stort sett vara det som hörs live, ty kärnan av de medverkande musikerna utgörs av Dons eget turnéband, ett styrkebesked så gott som något. Vad gäller det vokala är de medverkande valda med omsorg. Vince Gill och Keith Urban körar medan Alison Kraus medverkar på en duett (“I Just Came Here For The Music”). Resultatet blir behaglig akustisk country som är ovanlig i dagens polariserade musikvärd, när det lätt antingen blir elektrifierad popcountry eller bluegrass.

När ryktet om Don Williams comeback spred sig kom erbjudande om nya låtar som ett brev på posten. Kieran Kane, Leslie Satcher, Al Anderson, skickade material och att hans egen titellåt är albumets bästa låt är det tredje styrkebeskedet. Den här gången är det väl bäst att säga.

Brad Paisley till Sverige – igen

Strålande nyheter – Brad Paisley är på gång hit igen. Och även den här gången har han en intressant suppportakt med sig, The Band Perry som står stadigt på egna ben med många fans och utmärkelser.

Aktuella datum är i Stockholm den 8/11 i Stockholm på Waterfront och dagen efter i Göteborg på Lisebergshallen.

Biljetterna släpps den 21/6.

Album som skakade mig

Titta på fliken med samma namn och sen lyssna här:

Svensk Honky-Tonk

Nu är det dags igen, en ny platta med sveriges Honky-Tonk kung. Trender kommer och trender går, men Red Jenkins kan man lita på. Ett hett tips att det blir ämnen för mogna lyssnare och dansvänlig country i 4/4-takt.