Mart Stuart “Nashville, Volume 1: Tear The Woodpile Down”


Jag skulle tro att Marty Stuart har gjort årets bästa countryalbum. I alla fall har det gett min tro på musiken i allmänhet och country i synnerhet en ny knuff i rätt riktning. Marty, som i skarven styrde mig varsamt sin egen riktning. Alltid 100% country, men med en rockig attityd.

I den utmärkta självbiografin i häftet som följer med skivan hävdar Marty at det mest revolutionerande man kan göra i Nashville idag är att spela country. Det må var hur som helst med det, men att på hans vis protestera mot musikens förflackning genom att ta den tillbaks till urkällorna är bra mycket mera trovärdigt än att göra den “alternativ” och ta ut avståndet åt ett annat håll.

Tio alldeles lysande countrylåtar efter varandra ruskar om rejält och gör mig glad på samma gång. Ty här finns ingen självömkan, bara lyrik av toppklass och hans mest inbjudande melodier på tjugo år. Jag längtar redan efter #2 i serien.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: