Nanci Griffith ”Intersection”


Nanci Griffith

Den här plattan är så långt från partymusik man kan komma. Den är lågmäld, men ändå kraftfull – nära sextio år på jorden har lärt Nanci att det är i längden inte den som skriker högst som bli hörd, utan den som har något att säga och gör det utan åthävor. På det viset är ”Intersection” en ABC-bok för alla unga singer/songwriter-wannabees.
Hon gör poesi av en mild protest mot nedläggningen av ett stålverk (Bethlehem Steel).Lite längre in på plattan protesterar hon mot de styr och ställer i världen samtidigt som hon ger ett ex på väg ut ett allt annat än hjärtlig avskedshälsning – detta till en melodi som doftar The Crickets lång väg. Men plattan innehåller också en rejäl dos ljuv folkvisecountry av det slag som Emmylou Harris inte har gjort de senaste tjugo åren.
Till sist en bekännelse: Nanci Griffith är en artist som var viktig för mig när jag började forma min egen uppfattning om musik. Någonstans på vägen kom hon bort, och när jag hittar henne igen så känns det som om tiden har stått still. Och just idag är det ett bra betyg.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: