Joe Nichols ”It’s All Good”


Joe Nichols

Varför krångla till det som går att göra enkelt? Joe Nichols senaste album innehåller country så bra, enkel och självklar som en gång den musik som George Strait med flera gjorde under countrymusikens glömda guldålder i mitten av åttiotalet. Därigenom har han också fått garanti för ett gott omdöme från mig – alla som följer Kung George är allra minst prinsar.

Förutom några radiovänliga typiska singellåtar är detta i mångt och mycket ett retroalbum och jag får en påminnelse om att har gått några år sen country blev min musik. Det är en tydlig sydstatsdialekt, massvis med steel och fiddle, ett musikaliskt formspråk som är 100% country, och tio treminutersnoveller. I tjugofemårsåldern lovade jag mig själv att aldrig säga att det var bättre för. Det var då …

Det finns två uppenbara kandidater till titeln albumets bästa spår. ”Somebodys Mama Now” har den tydligaste kopplingen till George Strait med bitter text riktad till ett ex i när uppbrottet har blivit ett faktum. Och sen har vi titellåten som inte ber om ursäkt för att den är country med positiv text och perfekt åttiotalsproduktion.

Vi är också några skribenter som har fattat att titeln har mer än dubba syftningar. Förutom att den syftar på musiken tänker man också på att Joe är med på banan igen efter några år av problem med alkohol och turbulens på hans skivbolag. Något som jag är glad för och jag önskar honom många framgångsrika år i en stenhård bransch.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: