Att tillhöra en grupp


Min recension av recension av Lady Antebellums senaste platta ledde till en väldigt välskriven debattartikel av signaturen The Bull, vilken sin tur ledde till en bra och saklig debatt mellan personer med olika åsikter om countrymusik. En del av åsikterna håller jag med om andra inte, men en sak är säker: De aktuella tyckarna känner sig trygga i sina åsikter och behöver inte gömma sig i en grupptillhörighet. Observera att gömma sig i en grupp och att tillhöra den inte nödvändigtvis är samma sak.

Ett av problemen som countrymusiken i Sverige har är att de som definierar sig som country som en social grupp inte är så värst intresserade av musik. De yttre attiraljerna är viktiga, att festa med gruppen likaså, och finns det ett band på en scen så är det bra, men vad det är för musik är egalt. Åsikter om musik låter mangruppledarna stå för. När man är åter i vardagen på måndag morgon åker attiraljerna av och man övergår från att vara country till att bli en vanlig Svensson igen.

(Innan jag går vidare är det nog bäst att jag påpekar att jag inte har något emot snygga attiraljer i rimlig mängd.)

En grupp som utmärker sig genom att inte utmärka sig är de som står för den så kallade alternativa countryn. Känntecknande för den här gruppen är ett gediget musikkunnande och intresse och ett minimalt intresse för yttre attribut. Något förvirrande är att denna grupp innehåller allt väldigt trångsynta människor, till lika vidsynta. De tidigare representerade av en liten skara stilpoliser med koll på genrens rötter plus smala artister i nutid. De senare av skivbolagsfolk och artister som har koll på hela bredden, som kanske inte lyssnar på allt som kallas för country, men som brinner för musiken och kanaliserar det till något konstruktivt: Eget musicerande eller lågvolymsutgåvor av kvalitetsmusik.En annan grupp som jag i brist på bättre namn kallar för ”den tysta majoriteten” har börjat märkas alltmer de senaste åren. Det är de som köper skivor och går på konserter med de artister som just nu definierar genren, trots att vi talar som musik som lyser med sin frånvaro i massmedia. När det gäller trycket media tror jag att ointresse och okunskap hos journalisterna spökar. När det gäller etermedia är jag tyvärr benägen att tro att intolerans och motstridiga budskap från de som säger sig representera countrymusiken har förstört mycket. Jag tillhör inte den här gruppen, men det är den jag riktar mig till med det mesta jag skriver.

Mitt eget musikintresse ser jag som ett träd med en stam, rötter och en krona. Stammen utgörs av den musik som jag lyssnade på i mitten av åttiotalet och drygt tio är framåt. Det är musik utan identitetsproblem som tillhörde genrens mittfåra och som tack vara CMT med flera lockade en helt ny publik, musik som jag med glädje återvänder till. Rötterna tror jag inte behöver kommenteras, det är all musik som före. Kronan är det mesta som kallas för country idag.

Om inte rötterna fanns, skulle dagens musik inte få näring och skulle också ha svårt att stå stadigt när det blåser. Ett rejält lövverk behövs för den musikaliska fotosyntesen, men blir det för vildvuxet riskerar stammen att knäckas och de finaste rötterna ryckas upp. Lyckligtvis så vissnar de mindre fruktsamma grenarna och faller bort.

Sen har vi rotskotten. De intressanta utväxterna som utgår från rötterna och löper parallellt med stammen.

Etiketter: ,

One Comment to “Att tillhöra en grupp”

  1. Bra Jonas. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Det känns också bra att flera börjar resonera i samma termer. Som skogsman så vet jag att utan roten eller kronan så kan inget träd leva. Båda är lika viktiga och det är även så att med en för liten krona så dör även roten. där plockas ljuset och syret som man lever av upp.

%d bloggare gillar detta: