Archive for oktober, 2011

oktober 31, 2011

Mandy Barnett ”Trademark”


På tal om fina röster så kan jag inte låta bli att presentera en tyvärr ganska okänd sångerska som har funnits bland mina favoriter sen 1995 och som jag såg live i Nashville 1998:

Etiketter: , ,
oktober 31, 2011

JIm Reeves ”This World Is Not My Home”


Tänkte bara bjuda på en version med en sångare som hade en av de bästa rösterna inom någon form av populärmusik:

Etiketter: ,
oktober 28, 2011

Country/gospel/punk: Lone Justice ”This World Is Not My Home”


Intressant crossovermusik med Lone Justice och den begåvade Maria McKee innan bandet spårade ur:

Etiketter: , ,
oktober 26, 2011

Lady Antebellum ”Own The Night”


Lady Antebellum
Av någon anledning rubriceras detta album inte som country i Sverige. Det kan vara strikt marknadsmässiga skäl- ingen vill att den här musiken eller liknande ska bli förknippad med den svenska felaktiga bilen av countrymusik: en smal sektmusik för de invigda altrenativt en ljudkuliss för medelålders män på grönbete. Det kan finnas andra skäl, men därom vet jag intet.

En sak är jag dock säker på. Ingen svensk ska komma och säga vad som är country eller inte. Det finns en tyst majoritet av countrylyssnare i Sverige som känner till det som har varit, men som likväl tar till sig det bästa av det nya. Det är på grund av dessa finns och har bra koll som Lady Antebellum går hem i Sverige.

Det nya albumet bjuder inte på några överraskningar, och varför skulle det, den här blandingen av AOR och country är lika lyckad som en gång western swing, numera accepterad som en del av begreppet traditionell country. Det är underhållande och vackert på en och samma gång, och ibland så hugger det till i bröstet. Som exempelvis när de gör en akustisk version av Need You Now, eller Love I’ve Found In You i vilken de visar att de fixar renläriga country, också.

Och ja, Hillary Scott hör till de sångerskor som skulle beröra även med telefonkatalogen som texthäfte.

Etiketter: ,
oktober 24, 2011

Johnny Cash ”Live Around The World – Bootleg III”


Johnny Cash

Nyligen släpptes den efterlängtade tredje volymen i serien med Johnny Cash musikaliska kvarlåtenskap.

Om de två första volymerna hade fokus på musiken i sig, bortglömda inspelningar från hans personliga arkiv respektive material från hans tidiga år som artist på Sun och Columbia, så är volym tre en fin skildring av Johnny Cash som liveartist. Lyssnaren får följa med på en musikalisk roadtrip som börjar på Big ”D” Jamboree i Dallas 1956 och som via Vita Huset 1970 leder ut i världen. Ja rentav ända till Sverige, för på den andra skivan finns tre låtar från hans konsert på Österåker 1972.

Den här samlingen säger en hel del om människan Johnny Cash. På hans konserter existerade inga motsättningar mellan lyssnarna, vare sig sådana som är baserade på politiska, religiösa, sociala eller ekonomiska skillnader. Därigenom representerade han det bästa av USA – kärlek, tradition, omtanke och tolerans.

Som ni säkert förstår har de här inspelningarna en hel del tekniska begränsningar, men som tidsdokument och som en del av arvet efter Johnny Cash är de ovärderliga. Dock måste jag nämna att jag gärna lyssnar till inspelningarna från Österåker – Sunday Morning Coming Down, The Prisoners Song och That Silver Haired Daddy Of Mine – vilken dag som helst.

Etiketter: , ,
oktober 20, 2011

Pistol Annies ”Hell On Heels”


Pistol Annies

För mig låter Pistol Annies debutalbum som ett eko från det tidiga nittiotalet – snygga harmonier och mycket äkta countrykänsla blandat med texter som talar till en lyssnande publik, företrädesvis kvinnor mitt i tjugoåren. Det är en glöd och innerlighet i det här albumet som påminner mig om Martina McBrides och Patty Loveless bästa Gretchen Peters-tolkningar, fast drygt femton år senare. Och ändå är det inte för en enda sekund tråkigt.

Tjejerna har något att säga världen, och de har gett sig sjutton på att den ska få höra det. En bergochdalbane-tur på drygt trettio minuter, mellan olika sinnesstämningar och ämnen, är vad som väntar lyssnaren. Ibland är det i grunden positiva låtar om ett småstruligt men ändå bra liv, som i Lemon Drop; Ibland är det nattsvarta ballader om att sitta fast i ett destruktivt förhållande som Housewifes Prayer.

Producenten Frank Liddell har gjort ett väldigt bra jobb. Det hade varit lätt att göra en alldeles för soft produktion och dränka alltihop i sirap – i stället behandlar han låtarna som starka individer. Precis som tjejerna själva.

Det började med ett sidoprojekt för Miranda Lambert och det blev ett album som kan leda ända fram till ett av de åtråvärda priserna från CMA.

Etiketter: ,
oktober 18, 2011

Various Artists ”The Lost Notebooks of Hank Williams”


Hank Williams

Man kan se på det här albumet på olika sätt. Först och främst är det mitt i all sin storhet gravt spekulativt i likhet med exempelvis ”The Complete Hank Williams”. Men i likhet med detta är det på samma gång ett stycke omistlig musikhistoria. På något annat sätt kan man inte betrakta ambitionen att levandegöra ett antal försvunna texter med en av de största kompositörerna av populärmusik någonsin.

Det finns många potentiella fallgropar i ett sådant här projekt och lägga det hela i händerna på Bob Dylan var kanske en av dem. Hank Williams har förvisso påverkat flera påverkat många genrer av populärmusik, samtidigt som han är en av dem som lade grunden till den moderna countrymusiken. Lyckligtvis tog herr Zimmerman hjälp av ett antal kompetenta kompositörer från olika genrer, med tyngdpunkten på country.

En annan möjlig fälla är att Hank Williams i kraft av att vara alternativ-ikon hade kunnat blivit utsatt för allehanda urflippade experiment. Så är inte fallet, här följer samtliga kompositörer traditionella mönster och det är gott nog.

I skribentens öron är det Merle Haggard, Alan Jackson, Vince Gill & Rodney Crowell, Patty Loveless, Levon Helm och Bob Dylan som lyckas bäst. Det vill säga artister som både har varit med ett tag och som har en äkta relation till Hank Williams som är djupare än att han råkar vara en kompositör som de beundrar.

Etiketter: , ,
oktober 13, 2011

Annis Brander ”Glass People In The Woods”


Annis Brander

Under en lunchrast på Volvo Aero för drygt tjugo år sedan förtäljde en av min arbetskamrater att hans syster sjöng lite åt countryhållet och att hon var ganska bra. Jag lovade artigt att lyssna på henne – någon gång. Jag missade säkert några tillfällen att höra henne live och jag missade hennes debutalbum år 2009. Men nu sitter jag här med Annis Branders album nummer två och det känns på det hela taget riktigt bra.

Någon kanske betecknar hennes musik som singer/songwriter – jag är allergisk mot det begreppet som en beteckning för en genre, men jag älskar sångare och låtskrivare som har något att säga oavsett genre. Annis är en slipad låtskrivare som behärskar alla stämningslägen från fnittrig glädje till den allra djupaste melankoli. Detsamma kan sägas om producenten Henrik Åström som har svept in Annis mjuka och uttrycksfulla röst i en ljudmatta av drömsk folkcountrypop, eller vad det nu ska kallas. Har det någon betydelse egentligen?

Den här sortens musik står och faller med trovärdig lyrik och även här plockar Annis många poäng. Jag är inte säker på att hon har upplevt allt hon berättar om, men säkerligen en hel del, och hon avhåller sig från ämnen hon inte behärskar. Att hon har påverkats av sin jordnära uppväxt i Baljered är jag däremot helt säker på – jag kommer själv från liknande förhållande cirka 15 kilometer därifrån.

Att få tag på den hör sortens musik från annat är källan brukar kräva en hel del, men glädjande nog kan fler postorderföretag leverera den.

Etiketter: ,
oktober 11, 2011

George Strait ”Here For A Good Time”


George Strait

Trodde ni att det inte funkar med traditionell country i dagens hårdnande klimat i musikindustrin? Fråga George Strait – hans senaste album debuterade på Billboards förstaplats och har i skrivande stund parkerat på en respektabel fjärdeplats. Ungefär så har det sett ut de senaste trettio åren, oavsett vartåt trenderna har pekat.

George Strait är inte överraskningarnas man, och ganska mycket är sig likt sen senast. Samma studio som de tre senaste albumen, och samma producent som sen urminnes tider, gode vännen och skivbolagsdirektören med mera Tony Brown. Nytt är däremot det faktum att han för första gången på mycket länge har tagit sig tid att skriva egna låtar. Inte mindre än sju av elva låtar kommer delvis från hans egen penna. Att få med en låt på ett George Strait-album har länge varit en stor konstnärlig och kommersiell bedrift, men om han fortsätter i den här stilen lär det bli glest mellan tillfällena.

Titeln ”Here For A Good Time” ger vid handen att det är frågan om ett lättsamt partyalbum. Det är inte riktigt så, den här gången är George Strait en smula eftertänksam och när han reflekterar över missbruksproblem i Drinkin’ Man och Poison blir han riktigt djupsinnig. De religiösa funderingarna i Three Nails And A Cross hör också till den tyngre avdelningen. I övrigt är det klassisk Strait-country, med rötterna djupt i Texas, några stänk cajun och flera smaskiga ballader. Bäst i den lättare avdelningen är titelspåret, Loves Gonna Make It Alright och Shame On Me. I en egen kategori faller A Showmans Life (duett med Faith Hill) och I Always Remember You, två öppenhjärtliga betraktelser över åren i musikindustrin.
Nästa år fyller George Strait sextio år, han har nästan inget kvar att bevisa, men många album ogjorda och han kommer att finnas där länge än.

Etiketter: ,
oktober 7, 2011

På förekommen anledning: Bill Andersson & Brad Paisley ”Too Country”


På begäran tyvärr inte tillgänglig som inbäddad video: http://youtu.be/UwUPMQjdPZg

Too country,
What’s that?
Is it like too Republican,
Or too Democrat?
Is it too far to the left?
Or too far to the right?
Too straight down the middle?
Too black, too white?

Are the biscuits too fluffy?
Is the chicken too fried?
Is the gravy too thick?
Are the peas too black-eyed?
Is the iced tea too sweet?
Does it have too much tang?
Are there too many lemons
In mama’s lemon meringue?

Too country.
Well now, what’s that?
Is it too many pearls of wisdom
Under grandpa’s old hat?
Is it just too old fashioned?
Or just too antique?
Is the question too strong?
Or is the answer too weak?

Are the roses too red?
Is the sunshine too bright?
Are there too many stars
In the heavens at night?
Are there too many fish
That still jump in the stream?
Is the blue sky too blue?
Is the clean air too clean?

Is the grace too amazing?
Is the steeple too tall?
Are there too many ”yes sir”‘s,
”Yes ma’am”‘s, and ”how’re y’all”‘s?
Is the message too real,
Too close to the bone?
Do the fiddle and steel
Remind you too much of home?

Is honest and true just not in demand?
Too country.
Too country?
Too country.

I don’t understand.
I don’t either, son.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: