Är det samma skiva som den jag lyssnade på?


Alf Robertson

Ser man på, en cool journalist har dristat sig att recensera Alf Robertsson-hyllningen och han slår an tonen redan i inledningen:

Det finns country och country. Den svenska varianten är svårsmält och som regel utan skit under naglarna.

”…utan skit under naglarna…” är en av de vanligare standardfraserna som används för att trycka till svensk country när det är den alternativa varianten som ska lyftas fram. Fast det är roande att se att skribenten tycker att svensk country är svårsmält. Vanligtvis brukar hans gelikar hävda motsatsen.

Medverkande schlagersångerskor är av typen med tröttande vibrato, kompet låter som en tv-orkester på rymmen.

Och vad tycks om de medverkande countrysångerskorna då? Ytterligare en grov generalisering. Kommentarerna om musikerna är inte värda att kommentera. Skribenten får givetvis tycka vad han vill, men exempel ger recensionen ett mycket större läsvärde.

Blir detta Robertsons eftermäle är det genant.

Till sist ska han framstå som Alfs store försvarare. Om Alf hade levat hade smockan sannolikt hängt i luften …

Hela recensionen kan ni läsa här.Som ni lätt kan se så är det inte frågan om den vanliga motsättningen mellan recensenter och ”vanligt folk” utan ett billigt sätt att plocka poäng på ett ämne som skribenten inte behärskar.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: