Femte månaden började med att jag gormade lite över falskskyltade countryfestivaler. Ett evigt problem och ska jag vara ärlig tror jag att vi alla har våra egna favoritavvikelser. Själv är jag tolerant så länge artisterna ifråga framför countrymusik och visar respekt.
Sen uppehöll jag mig en stund vid varför det är PK att gilla vissa artister, i detta fall Dolly Parton, medan man i andra fall måste förklara sig. Säg någon annan genre för vilken man gång på gång, och på lösa grunder, måste gå i försvarsställning?
Att jag påbörjade en musikhistorisk miniserie genom att ta upp influenser från gospelmusiken och från järnvägar är jag nöjd med. Den fortsätter.
Till sist hoppas jag att jag bidrog till att ge Alf Robertson ett erkännande för hans bästa sidor.
Om country 