Min rapport från Sir Douglas Quintet i Göteborg


Sir Douglas Quintet

Jag ska säga som det är med en gång: Det här blir ingen vanlig recension av en konsert. Jag fixar inte det när jag har varit med om en av mina tre största liveupplevelser någonsin. Men den hade ett allvarligt fel: Den var alldeles för kort. Och visst hade det varit kul med en klubbspelning där publiken hade kunnat röra på sig och inmundiga valfri dryck.

En mer normal recension kan ni läsa här:

Partyrock med Sir Douglas Quintet – Kultur – UNT.se.

Förutom att skribenten rör till det när han beskriver musiken innehåller den inga allvarliga faktafel, och han har naturligtvis rätt att tycka vad han vill. Men ha i minnet att en av sveriges främsta experter på SQQ hävdar att just detta var en av deras bästa spelningar på svensk mark någonsin:

Trots det skamligt dåliga antalet besökare var det en mycket positiv stämning showen igenom med mycket kärlek i båda riktningarna. Publiken var blandad. Förutom de vanliga fansen allt från de vanliga rävarna från göteborgs klubbcirkus till professionella dansbandsmusiker. Vilket bevisar att det går att göra musik som tilltalar en bred publik utan att det en enda gångs känns urvattnat.

Konserten började med ”Is Anybody Going To San Antone” och sen var det i stort sett ett enda långt pärlband av hits, varvade med spontana önskningar. Shawn Sahm var naturligtvis glad över den uppmärksamhet som hans pappas musik fortfarande får i Sverige, men han var noga med att lyfta fram Augie Meyers som fick flera tillfällen vid solomikrofonen. Och när Louie Ortega tog ett steg fram för att hylla Freddy Fender med en tolkning av ”Before The Next Teardrop Fall” steg jublet.

I skrivande stund har SDQ några spelningar kvar i Sverige. Se till att vara där!

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: