Det här är en av mina svåraste recensioner någonsin. Å ena sidan är det mesta på det här albumet alldeles outsägligt vackert och mot låtvalet finns det inget att erinra. Inledande ”The Road”, hennes senaste uppgörelse med arvet efter Gram Parsons och en av de bästa är ett smärre mästerverk. Liksom hennes avsked till Kate McGarrigle i ”Darlin’ Kate”.
Men ändå är det något som inte riktigt klickar hos mig. Att hon inte längre gör countryplattor i stil med ”Elite Hotel” och ”Luxury Liner” har jag haft nästan tjugo år på mig att vänja mig vid, och jag lyssnar likväl, för det är hon värd. Förmodligen är det produktionen – både Emmylou och låtarna hade tjänat på en lättare och mer folkig produktion i stället för de hårda, nästan metalliska klangerna.
Till sist, tänk om någon ung kaxig nashvilletjej kunde gräva fram några av guldkornen ur Emmylous låtskatt och göra dem med en fullfjädrad lyxproduktion…
Om country 
2 svar till “Emmylou Harris ”Hard Bargain””
Emmylou visade igår på Konserthuset (Gbg) att gammal är äldst! Eller egentligen att äldst är ung… Vilken vitalitet hon utstrålar på scenen!
Jag hade tyvärr inte tillfälle att vara där – men jag tror dig. Mitt bestämda intryck av henne från de senaste åren är att hon fortfarande regerar från scen, även om plattorna har varierat i innehåll.