Archive for april, 2011

april 24, 2011

Releaseparty, del 2


Av olika skäl blev den utlovade fullständiga rapporten något sen, men här kommer den.
Musikaliskt finns inget att tillägga, utöver det som jag redan har skrivit om plattan och i mina korta noteringar från i torsdags. Crossing Keys är ett av landets proffsigaste band inom den aktuella genren och bevisade att de även behärskade ett lågmäldare akustiskt format.
I övrigt visade de att de klarade av denna viktiga händelse galant och mycket kan tjäna som tips för kollegor i branschen som har något på gång.
För det första gick pressinformationen ut mycket tidigt, så att man hade chans att boka dagen och beställa ett recensionsexemplar. Ytterligare information följde under tiden fram till den stora dagen.
För det andra var det mycket välordnat för journalister och andra VIP. Lite mat och dryck, bra och reserverade platserer med egen ingång. Plus allt annat som behövdes för en bra arbetsmiljö.
För det tredje var det inte slut när det var slut. De som hade lust och ork var välkomna på en spelning i det lilla formatet, med utrymme för spontanitet och överraskningar.

Etiketter: , ,
april 22, 2011

Jerusalem Tomorrow


Jerusalem Tomorrow
(David Olney)

Man you should have seen me way back then
I could tell a tale, I could make a spin
I could tell you black was white I could tell you day was night
Not only that I could tell you why
Back then I could really tel a lie

Well I’d hire a kid to say he was lame
Then I’d touch him and make him walk again
Then I’d pull some magic trick I’d pretend to heal the sick
I was takin’ everything they had to give
It wasn’t all that bad a way to live

Well I’m in this desert town and it’s hot as hell
But no one’s buyin’ what I got to sell
I make my lame kid walk I make a dumb guy talk
I’m preachin’ up a storm both night and day
But everyone just turns and walks away

Well I can see that I’m only wasting time
So I head across the road to drink some wine
This old man comes up to me He says I seen you on the street
You’re pretty good if I do say myself
But the guy that come thru here last month he was somethin’ else

Instead of callin’ out for fire from above
He just gets real quiet and talks about love
And I’ll tell you somethin’ funny He didn’t want nobody’s money
Now I’m not exactly sure what this all means
But it’s the damndest thing I swear I’ve ever seen

Well since that time every town is the same
I can’t make a dime, I don’t know why I came
I decide I’ll go and find him And find out who’s behind him
He has everyone convinced that he’s for real
Well I figure we can work us out a deal

So he offers me a job and I say fine
He says I’ll get paid off on down the line
Well I guess I’ll string along Don’t see how too much can go wrong
As long as he pays my way I guess I’ll follow
We’re headed for Jerusalem tomorrow

Etiketter:
april 21, 2011

Releaseparty!


image

På plats i Åmål. Fullständig rapport på lördag.

I korthet:

– Crossing Keys är ett bra liveband.
– De vet hur man marknadsför sig.
– De fyra akustiska låtarna i början av andra set hade gärna fått varit fler.
– Crossing Keys vet hur man ordnar en trevlig efterfest.

Over and out för i kväll.

Etiketter: , ,
april 21, 2011

Allt ljus på: Gram Parsons ”Grevious Angel/GP”


Gram Parsons

Hade egentligen tänkt att gorma på sådant som jag ogillar, men jag känner mig på bra humör, så i stället blir det en ny djupdykning i arkivet:

Den mytomspunne, missförstådde, älskade och hatade Gram Parsons hann bara med att göra två album i eget namn innan slarv med droger ändade hans liv alldeles för tidigt. Inget av dem sålde något vidare, båda är musikhistoria, och de går dessbättre att få tag i på en dubbel-cd, ”Grevious Angel/GP”.
Med hjälp av delar av Elvis band och en på den tiden okänd sångerska vid namn Emmylou Harris lyckades han dokumentera sin vision om Cosmic American Music, en blandning av bluegrass, honky-tonk, soul, gospel, blues och mycket annat.
Albumen innehåller en hel del begåvade covers av Grams countryfavoriter, ”That’s All It Took” och ”California Cottonfields” för att nämna några. Men de vackraste och på det hela taget omistliga låtarna är de där han med profetisk klarsynthet ser framåt, som avslutande ”In My Hour of Darkness” i vilken man kan ana att han är fullt medveten om hur det ska sluta. Eller för all del ”Kiss the Children”, med ekon från hans besvärliga uppväxt.
Det finns många artister idag som nämner hans namn, men färre som skapar musik i hans fotspår. Jag är ganska säker på några, men det är ett ämne för en separat artikel. De flesta nämner aldrig hans namn, ja somliga kanske inte ens vet vem han var?

Etiketter: ,
april 20, 2011

Little Green ”Innocent Again”


Little Green

Just nu duggar det tätt mellan fina svenska countryutgivningar. I morgon den 21/4 är det releaseparty för Crossing Keys debutalbum och på påskdagen är det dags för Little Greens album nummer tre, ”Innocent Again”.
Eftersom många tyckare i Sverige har utarbetat en norm för hur countrymusik ska låta är det lätt att gå vilse i genrerna när man försöker placera Little Green på den musikaliska kartan. Jag är av den bestämda uppfattningen att de står stadigt på tre ben.
Det första och det mest uppenbara är sjuttiotalets countryrock, såsom den framfördes av grupper som The Eagles och POCO. Exempelvis låter inledande ”Time ‘til Monday” som ett överblivet spår från Eagles debut 1972. Men det är svenskt och inspelat i Göteborg under 2010.
Det andra, inte lika uppenbara och defintivt inte politiskt korrekta är att jag hör väldigt mycket av det jag gillar hos dagens bästa mainstreamcountry: De lätta melodierna den verklighetsnära lyriken, som i spår #2 ”For A While”.
Det tredje är att det faktiskt finns en rejäl dos traditionell country om än filtrerad genom ett nät av americana. Bästa spåret av det här slaget är titellåten i duett med Kimmie Rhodes.
Little Green är en kompetent grupp som står bra på egna ben, men jag måste ändå nämna de fina duettpartnerna, förutom nämnda Kimmie Rhodes även Ted Russel Kamp, Lisa Pedersen och Keith Miles.
En sån här grupp borde naturligtvis uppskattas av det svenska countryetablissemanget. Men det är glest mellan festivalspelningarna och inte enda SM-titel har det blivit. De hittar säkert sin publik ändå, synd bara om den stora potentiella publiken som kanske aldrig får höra talas om dem.
Sa jag förresten att alla låtar kommer från bandets egna pennor?

april 20, 2011

Linda Dahl


Linda Dahl

Hon hade lätt kunnat bli pösig av meriter från andra genrer, men det ligger inte för henne och maken Peter. I stället tar de ödmjukt till sig av det de kan från andra och kombinerar det med sina god allmänmusikaliska kunskaper.
Jag talar om Linda Dahl som står i startgroparna med sitt nya countryprojekt Barfly. Whisky & Dynamite är ett kärt minne, nu är det mainstreamcountry som gäller. Till början covers av amerikanska favoritartister, men på sikt ska det även bli eget material. Detta ska tolkas som att låtar som framförts av artister som Alan Jackson, Sara Evans, Zac Brown med flera kan förekomma. Alltså modern musik med tydliga rötter.
Idén föddes när hon hade varit konferencier på country-SM i flera år och fick frågan om hon inte kunde köra några låtar själv också.
Några telefonsamtal senare hade hon bildat ett band bestående av förutom henne och Peter själva Hessy Eriksson, Lena Norén och Andreas EA Olsson från Western Satellites och Andreas Johansson från Don Redmon Band. Något senare anslöt rutinerade steelguitaristen Thomas Johansson till bandet som räknar med att vara färdiga för att spela redan i sommar.
”Det är en fröjd för mig och Peter att få spela med dessa rutinerade countrymusiker som verkligen kan sin sak. Vi är så glada!!”, avslutar Linda ödmjukt och full av tillförsikt.

Etiketter: , ,
april 19, 2011

Det okända Nashville: Kevie Collins


Kevie Collins

Anledningen till att jag skriver om Kevie Collins är att hon är en av mina bästa vänner i Nashville. Hade hon inte varit det så hade vare sig jag eller någon av er läsare sannolikt någonsin hört någonting av henne.
Men ni som känner mig personligen eller följer den här bloggen vet att det inte räcker med vänskap, utan att det måste finnas lite substans bakom. I det här fallet är det helt enkelt så att Kevie är en av kanske tiotusen förhoppningsfulla låtskrivare i Nashville, som har ryckt upp rötterna någon annanstans i USA för att leva på burkmat och dåligt betalda ströjobb i jakten på genombrottet. Så den här artikeln är en hyllning till de som vågar leva sin dröm.
Hennes låtar på Reverb Nation är ett gediget hantverk inom underavdelningen singer/songwriter (hatar egentligen det ordet som en beteckning på en genre), men hon är mångsidigare än så. I hennes portfölj finns även innerliga kärlekssånger och traditionell country.

Etiketter: , ,
april 19, 2011

Billboard Country Songs 2011-04-18


#1(1): Zac Brown ”Colder Weather”: Är det Alabama i förklädnad?
#2(4):Darius Rucker ”This”: Mycket bra radiocountry av en av mycket få afro-amerikanska artister av den nya generationen.
#3(2): Thompson Square ”Are You Gonna Kiss Me Or Not”: Döm inte hunden efter håren. Detta är rikigt bra country av det moderna slaget, med snärtig melodi och text som handlar om något.
#4(6): Kenny Chesney ”Live A Little”: Oväntat positivt från melankolins mästare.
#5(8): Miranda Lambert ”Heart Like Mine”: Härligt bett i rösten och mycket countrykänsla.
#6(7): Jerrod Niemann ”What Do You Want”: Lite country, lite rock, passar alla. Njutbart av en låtskrivare som uppmärksammats av bland andra Garth Brooks och John Andersson.
#7(9): Sara Evans ”A Little Bit Stronger”: En stark comeback.
#8(3): Jason Aldean w Kelly Clarkson ”Don’t You Wanna Stay”: Bombastisk ballad som är lika mycket arenarock som country. Fast absolut inte dålig.
#9(5): Billy Currington ”Let Me Down Easy”. Grym balladsångare.
#10(10): Rascal Flatts ”I Won’t Let Go”: Mäktig och samtidigt känslig ballad.

Glöm inte att det går bra att lyssna hos Billboard!

Etiketter: ,
april 18, 2011

The Band Perry


The Band Perry

När jag återkom efter min time-out var The Band Perry ett av de första banden jag fick ögonen på och jag måste erkänna att jag reagerade surt utan att lyssna på dem. ”Inte ett sött familjeband till”, tänkte jag utan att ens ha lyssnat till dem. Ack vad jag bedrog mig.
Ok, lyriken kanske väger lätt ibland, inslagen av bluegrass kan kännas klichéartade, och de är väldigt tydligt inriktade på en yngre publik. Men det finns nerv och ett ärligt uppsåt i det de gör, den yngre publiken behöver också artister som är ett par snäpp mer mainstream country än Taylor Swift, och Kimberly Perry är en sjutusan till sångerska.

På deras hemsida kan man läsa att ”… pappa vaggade oss till sömns till Rolling Stones och mamma väckte oss till Loretta Lynn …”. Det fick så att säga det bästa från två världar och drivkraften att spela och uppträda fanns där från början. Kimberly startade sitt första band vid femton års ålder och hade småbröderna som roddare. Ända tills de tröttnade på att byta gitarrsträngar och polera cymbaler, för då startade de eget och började öppna för sin syster.
Trots att de spelade i olika band tillbringade de mycket tid på verandan med den countrymusik de innerst inne älskade mest, i väntan på det rätta tillfället att göra något tillsammans. Det tillfället kom 2006 då de blev en del av Coca Colas ”New Faces of Country”.
Efter några är föll fler bitar på plats. 2008 träffade de Garth Brooks manager som såg till att de fick träffa rätt producenter och börja arbeta på ett album. 2009 fick det nybildade bolaget Republic upp ögon och öron för dem och i oktober 2010 släpptes det självbetitlade albumet.
För att ett album från ett nytt och oetablerat band fick det ett bra mottagande. Värdomdömena var försiktigt positiva och man lovordade särskilt det goda hantverket och bandets potential. Något som skribenten kan hålla med om efter att ha lyssnat på albumet åtskilliga gånger över den senaste helgen.

Etiketter: , ,
april 16, 2011

YouTube-fynd: Mark Chesnutt ”Too Cold At Home”


Glömde det i morse, men här kommer den. Hans genombrottslåt:

Låten var från början tänkt för George Jones, men han väntade för länge 🙂

%d bloggare gillar detta: