The Band Perry


The Band Perry

När jag återkom efter min time-out var The Band Perry ett av de första banden jag fick ögonen på och jag måste erkänna att jag reagerade surt utan att lyssna på dem. ”Inte ett sött familjeband till”, tänkte jag utan att ens ha lyssnat till dem. Ack vad jag bedrog mig.
Ok, lyriken kanske väger lätt ibland, inslagen av bluegrass kan kännas klichéartade, och de är väldigt tydligt inriktade på en yngre publik. Men det finns nerv och ett ärligt uppsåt i det de gör, den yngre publiken behöver också artister som är ett par snäpp mer mainstream country än Taylor Swift, och Kimberly Perry är en sjutusan till sångerska.

På deras hemsida kan man läsa att ”… pappa vaggade oss till sömns till Rolling Stones och mamma väckte oss till Loretta Lynn …”. Det fick så att säga det bästa från två världar och drivkraften att spela och uppträda fanns där från början. Kimberly startade sitt första band vid femton års ålder och hade småbröderna som roddare. Ända tills de tröttnade på att byta gitarrsträngar och polera cymbaler, för då startade de eget och började öppna för sin syster.
Trots att de spelade i olika band tillbringade de mycket tid på verandan med den countrymusik de innerst inne älskade mest, i väntan på det rätta tillfället att göra något tillsammans. Det tillfället kom 2006 då de blev en del av Coca Colas ”New Faces of Country”.
Efter några är föll fler bitar på plats. 2008 träffade de Garth Brooks manager som såg till att de fick träffa rätt producenter och börja arbeta på ett album. 2009 fick det nybildade bolaget Republic upp ögon och öron för dem och i oktober 2010 släpptes det självbetitlade albumet.
För att ett album från ett nytt och oetablerat band fick det ett bra mottagande. Värdomdömena var försiktigt positiva och man lovordade särskilt det goda hantverket och bandets potential. Något som skribenten kan hålla med om efter att ha lyssnat på albumet åtskilliga gånger över den senaste helgen.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: