Court Yard Hounds ”Court Yard Hounds”


Så här länge har jag aldrig låtit en platta ligga till sig innan jag har kommenterat den. I det närmaste ett år är väldigt lång tid i det här sammanhanget. Den kom lite olyckligt i kläm mellan en massa andra nyheter, samtidigt som jag led av plastbrist hos mina ordinarie kanaler.
Låt mig komma till kärnan med en gång: I min bok är detta det nionde Dixie Chicks-albumet. Jag tror knappast att Nathalie kommer tillbaks och att den ”nya” konstellationen är ett resultat av kontrakt och/eller vänskapsband.
”Court Yard Hounds” skulle nämligen kunna vara vilket Dixie Chicks-album som helst från den moderna eran. Det är vackert, melankoliskt och lekfullt på en och samma gång. Jag saknar Nathalies energi, men njuter samtidigt åt att komma närmare musikens kärna, systrarna Martie och Emilie.
Kanske anledningen till detta album inte är mer komplicerad än att systrarna efter tjugo år steget bakom färgstarka frontfigurer själva ville få välförtjänt uppmärksamhet?

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: