Tankar om Country-SM


För länge sedan, när skribenten var ung och country ännu inte hade blivit cool, anordnade SR ett SM i country. Deltagarna fick skicka sina inspelningar till programmet ”Up The Country” och lyssnarna avgjorde vilka som gick till den direktsända finalen i slutet av sommaren. Kvaliteten varierade, men åtminstone segrarna brukade hålla rätt hygglig kvalitet.
Av olika anledningar upphörde detta SM när 90-talet var ungt och countryintresset växte i Sverige.

När SM återuppstod för ett par år sedan var det i regi av flera profilstarka countryfestivaler. Till en början ordnades kvaltävlingar runt om i landet – på senare år har deltagarna tagits ut av en anonym jury.
Tyvärr är värdet av en SM-titel ringa. Fem klasser är alldeles för mycket med tanke på hur få artister i Sverige som ägnar sig professionellt åt country. En titel räcker, och för att den också ska vara värd något inom musikbranschen krävs att åtminstone tjugo artister som kvalitetsmässigt motsvarar de bästa inom andra genrer ställer upp.
En tanke som ständigt återkommer är varför flera artister som identifierar sig som country vänder SM ryggen. Och varför väljer artister som gör fin country att sätta en annan etikett på sin musik?
Nej, låt tävlingen leva som en amatörtävling som inte utger sig för att vara något annat. De bästa artisterna som sprider budskapet om country på andra scener ställer säkert gärna upp som gästartister mot ett rimligt gage.

Etiketter:

One Comment to “Tankar om Country-SM”

  1. Efter ett ha följ Country SM i Sälen några år så är jag bara benägen att hålla med dig. Ska det få någon status så ska de bästa vara med. Det har heller inte någon status i media. Allt annat som Rockbjörn, Grammis mm ger ju möjlighet för artisterna att synas för en bredare publik.

%d bloggare gillar detta: