Det går knappast att bestrida att Carter Family är countrymusikens allra djupaste rötter, om vi talar musik som har spelats in och framförts för en större publik. Att deras nutida bästa efterföljare håller till en bit utanför Norrköping är lika osannolikt som att denna grupp har gjort inte mindre än nio album sen juli 2007. Men sannolikt är månen gjord av ost, och grisar kan flyga bara de flaxar tillräckligt, ty bandet som stämmer in på denna beskrivning är Trailer Park Idlers.
Det svänger skönt om allt de gör, det finns en troskyldig ärlighet i de ömsom tragiska och burleskt komiska texterna, och sångerskan Lisa Lee är ett fynd.
Senaste alstret från Trailer Park Idlers är en dubbel-CD förpackad i ett snyggt DVD-fodral. I vanlig ordnign är det mest originallåtar – tre covers är lånade från Ralph Stanley, Townes Van Zandt, respektive bandmedlemmen Morgan Hellmans gamla band Nashville Neurotics. Tjugosex låtar på en gång, det låter som risk för att det ska bli urvattnat. Men denna grupp som sprutar av nya album i en takt som inte ens Miss Li orkar med har gjort det igen. Med andra ord en oreserverad köprekommendation.
Om country 