Archive for februari 11th, 2011

februari 11, 2011

CMT revisited



Skribenten var i slutet av nittiotalet comhem-kund och gladde sig mycket åt att se och lyssna på CMT. Flera artister som i övrigt förde en anonym tillvaro fick hits beroende på att de syntes där. Detta var det glada nittiotalet då artister, tidningar och annat växte upp som svampar ur jorden och i många fall försvann lika snabbt. Vad som var kvar var en känsla av att country hade blivit en accepterad och rumsren musikform.
Dagens CMT är efter ägarbyten och omorganisationer en annan historia. Tyngdpunkten ligger fortfarande på countrymusik, fast videorna har kompletterats med konsertupptagningar och specialprogram. Dessutom livsstilsprogram, såpor och långfilmer som enligt amerikansk åsikt går ihop med countrymusik.
Hemsidan innehåller dock en hel del videor som av upphovsrättsliga skäl ej visas i Europa, men det går enligt uppgift lätt att fixa med en lämplig anonymitetstjänst.

Etiketter:
februari 11, 2011

Ett svenskt fenomen – Trailer Park Idlers


Det går knappast att bestrida att Carter Family är countrymusikens allra djupaste rötter, om vi talar musik som har spelats in och framförts för en större publik. Att deras nutida bästa efterföljare håller till en bit utanför Norrköping är lika osannolikt som att denna grupp har gjort inte mindre än nio album sen juli 2007. Men sannolikt är månen gjord av ost, och grisar kan flyga bara de flaxar tillräckligt, ty bandet som stämmer in på denna beskrivning är Trailer Park Idlers.
Det svänger skönt om allt de gör, det finns en troskyldig ärlighet i de ömsom tragiska och burleskt komiska texterna, och sångerskan Lisa Lee är ett fynd.
Senaste alstret från Trailer Park Idlers är en dubbel-CD förpackad i ett snyggt DVD-fodral. I vanlig ordnign är det mest originallåtar – tre covers är lånade från Ralph Stanley, Townes Van Zandt, respektive bandmedlemmen Morgan Hellmans gamla band Nashville Neurotics. Tjugosex låtar på en gång, det låter som risk för att det ska bli urvattnat. Men denna grupp som sprutar av nya album i en takt som inte ens Miss Li orkar med har gjort det igen. Med andra ord en oreserverad köprekommendation.

Etiketter: ,
februari 11, 2011

Alan Jackson-effekten



Uttrycket myntades av en skribent som i samband med Alan Jacksons konsert i Eskilstuna i förfjol konstaterade att det till övervägande del var vanligt hyggligt folk i vanliga kläder som lyssnade och trivdes. Effekten syftade på en förväntan om besök av fler etablerade countryartister, med minimal hipfaktor, och utanför de etablerade festivalerna.
Hittills har det inte hänt så mycket, men i den 10 augusti kommer Alan igen. En högtidsstund för de som vi att country ska vara country och inget annat.
För övrigt så har Alan Jackson och hans bolag sen början av karriären gått skilda vägar efter drygt tjugo framgångsrika år tillsammans. Beslutet var ömsesidigt och han är redan på väg till ett nytt bolag.
Sista albumet för det gamla bolaget blev ”34 Number Ones” en mycket fin samling med alla hans största hits och ett par outgivna låtar. Ett kap för de som precis har upptäckt honom och missat de tidiga numera utgångna albumen.

Vilka andra artister kan vi hoppas på kommer hit som ett resultat av Alan Jackson-effekten? Två namn som jag hoppas mycket på är Brad Paisley, som var i Norge i fjol och kanske Patty Loveless som fortfarande har en bra karriär om än i det lilla formatet.

Etiketter:
februari 11, 2011

Tankar om Country-SM


För länge sedan, när skribenten var ung och country ännu inte hade blivit cool, anordnade SR ett SM i country. Deltagarna fick skicka sina inspelningar till programmet ”Up The Country” och lyssnarna avgjorde vilka som gick till den direktsända finalen i slutet av sommaren. Kvaliteten varierade, men åtminstone segrarna brukade hålla rätt hygglig kvalitet.
Av olika anledningar upphörde detta SM när 90-talet var ungt och countryintresset växte i Sverige.

När SM återuppstod för ett par år sedan var det i regi av flera profilstarka countryfestivaler. Till en början ordnades kvaltävlingar runt om i landet – på senare år har deltagarna tagits ut av en anonym jury.
Tyvärr är värdet av en SM-titel ringa. Fem klasser är alldeles för mycket med tanke på hur få artister i Sverige som ägnar sig professionellt åt country. En titel räcker, och för att den också ska vara värd något inom musikbranschen krävs att åtminstone tjugo artister som kvalitetsmässigt motsvarar de bästa inom andra genrer ställer upp.
En tanke som ständigt återkommer är varför flera artister som identifierar sig som country vänder SM ryggen. Och varför väljer artister som gör fin country att sätta en annan etikett på sin musik?
Nej, låt tävlingen leva som en amatörtävling som inte utger sig för att vara något annat. De bästa artisterna som sprider budskapet om country på andra scener ställer säkert gärna upp som gästartister mot ett rimligt gage.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: