augusti 24, 2016

Dolly Parton “Pure & Simple”


Festlig folklig och generös, eller en kallhamrad affärskvinna? Ingen vet det rätta svaret, men på “Pure & Simple” lättar Dolly lite på förlåten vad gäller kärlekslivet. Kärleken till maken sedan drygt femtio år tillbaks, Carl Dean, men också den inte helt okomplicerade relationen till Porter Wagoner.

Och låtarna är som Dolly själv lite av en gåta; lite nytt, lite bytt och lite blått. Country till nästan 100%, varmt och nära, men ibland blir visksången lite för mycket.

Viktigast av allt, hon kan berätta en historia och hon har bestämt sig för att göra det innan det är för sent. Mer sånt!

Etiketter: ,
augusti 18, 2016

Mer levande musik


augusti 18, 2016

Lefvande musik


Att kunna njuta av levande musik igen är en gåva.

augusti 18, 2016

Vince Gill “Pocket Full Of Gold”


Andra må ha motsatta åsikter, men i min bok är detta album det bästa som Vince Gill har gjort, och dessutom det som gjorde att jag upptäckte honom på allvar.

Idag släpptes det på Spotify, en anledning för mig att om än aldrig så lite revidera uppfattningen att nämnda tjänst är en nödlösning.

Etiketter: ,
augusti 16, 2016

Maren Morris “My Church”


Till de som inte orkar lyssna på hela albumet, eller inte tror att det är värt besväret.

Etiketter: ,
augusti 15, 2016

Maren Morris “Hero”


Det hade varit lätt att slänga ihop tre rader av  plattityder och glömma “Hero”. Men det hade inte varit rättvist mot Maren eller ärligt mot mig själv.

Ty lika mycket som jag har gnällt över bristen på intelligensen när det gäller countrypop på svärdsidan, lika glad är jag när jag får lyssna till Maren Morris sätt att hantera melodier och lyrik. Fast borde jag ha väntat mig något annat av en kvinna som har bidragit till soundtracket till min favoritserie på TV?

På gott och ont är detta ett album som är typiskt för Nashville av idag – kommersiellt men också oerhört välgjort. My Church är det bästa spåret och borde räcka till en flört med de mest konservativa lyssnarna, och får mig att längta efter att göra en resa over there, lyssna på radio och kolla återväxten live.

Etiketter: ,
augusti 10, 2016

Lorrie Morgan “Letting Go … Slow”


2016 har blivit året när jag reagerat sent på nyheter. “Letting Go … Slow” kom redan i vintras och det är väl dags att ta på skämsmössan … igen.

Om det inte räckte med det som hon har gjort på egen hand så har hon varit både gift och född till framgång. Plus att hon är en av de sällsynta sångerskor som kan sjunga direkt ur telefonkatalogen och få de att låta som musik.

Första nya albumet på fem år var det och förutom väl valda nya låtar vågar hon sig på att göra egna versioner av gamla örhängen. De femtioelfte versionerna av Ode To Billy Joe och Lay Lady Lay hade kunnat krascha vad som på det hela taget är ett bra traditionellt album av det stillsammare slaget.

Så blir det om man samarbetar med producenten bakom några av sina främsta verk, och på ett bolag som ser bortom kortsiktiga framgångar på en allt rörligare radiomarknad.

Etiketter: ,
augusti 9, 2016

Dierks Bentley “Black”


Jag vet inte hur många gånger jag har suttit här och förklarat att vi som svenskar knappast kan ta rätten att bestämma vad som är country eller och inte. Och ändå är det just detta som är mitt största problem med det aktuella albumet. Fast det största problemet egentligen är bristen på vettig pop/rock-musik för medelålders män. En brist som har lett till att den musiken har hittat en annan marknad.

Åtta studioalbum har det tagit för Dierks Bentley att hitta dit han är idag. Till största delen har han hållit till en genrens mittfåra, men vare sig akustiska tongångar eller bombastisk countryrock för stora arenor är obekant för honom.

Just nu är det en slags uppdaterad bro country som gäller. Musik som har mognat och nyktrat till. Mera svärta i lyriken, mer om att ångra det som gick snett. Men också vad som händer när man till slut möter den rätta.

Bra musik för vilken radiokanal som helst, men inte nödvändigtvis country.

Etiketter: ,
augusti 3, 2016

The Coal Porters “No 6”


Drygt en månad tog det från att jag förklarade att jag skulle börja recensera igen tills att jag visar att jag menar allvar och inte bara snackar. Mitt i sommaren har det varit lite av torka vad gäller god musik, men så i går slog sveriges främste distributör av smal musik för massorna till med ett bubbligt kuvert i min brevlåda.

Sid Griffin i olika konstellationer har varit en trogen följeslagare i snart trettio år. Jag har inriktat mig på country samtidigt som han har svävat fritt mellan flanellrock och bluegrass, som en av de där vännerna som man alltid håller av, men kanske inte ser varje dag.

The Coal Porters är ett riktigt band som spelar på riktiga instrument, som turnerar och dessutom spelar själva på sina skivor. Jag kallar dem hellre annorlunda bluegrass än alternativ, annorlunda för att de nämner The Ramones i sina låtar och för att de gräver djupare än några andra efter sina brittiska folkrötter.

Ett mycket bra album vilken dag som helst när berättandet gärna får spåra ut, när känslan är viktigare än tekniken, och en och annan låt får gå i moll.

Etiketter: ,
augusti 2, 2016

Hårda saker


Jag har blivit varse att många slutar lyssna på musik när stereon de köpte för länge sedan slutar fungera. I mina ögon både onödigt och trist, när det går att åtgärda för en ringa peng.

IMG_20160802_104308

På bilden ser du ett bra och billigt RIAA-steg och en ditto DAC. Till en  kostnad av drygt femtionhundra kronor kan du ansluta skivspelare, dator och DVD-spelare till en fungerande AUX-ingång och till en hittills oanad ljudkvalitet.

IMG_20160802_104641

Generalras på förstärkaren? Ingen fara, för runt fyrahundra får du inte särskilt många watt, men massor av musik.

Etiketter: , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: