september 30, 2016

Surdeg


bella

Ursprunget till det som syns i burken ovan färdades med nybyggare över den nordamerikanska kontinenten innan det till slut landade i San Fransisco och jag köpte det i pulverform åtskilliga år senare.

Jag är lika kinkig med vad jag stoppar i mig genom munnen som genom öronen. Nu ska det fixas käk som är i linje med countrymusik; pannkakor, biscuits och bröd med surdeg som bas.

Etiketter: ,
september 30, 2016

George Strait “ACM Artist Of The Decade All Star Concert”


Ja, jag vet att det här klippet har åtskilliga år på nacken och att vare sig George Strait eller flera av de medverkande är bland det kreddigaste man kan tänka sig. Lika medveten är jag om att jag har tjatat om honom en hel del.

Men nu råkar det vara så att han är en av grunderna till min uppfattning om bra musik, och country i synnerhet. Förmodligen är det likadant med de medverkande även om de kommer från ett väldigt brett område av det som kan kallas för country. En del till och med utanför.

Etiketter: ,
september 27, 2016

Musikens helande kraft


Dolly får följa med mig på magnetröntgen idag. Thank God for the radio and the cd-player.

september 27, 2016

Bill Anderson & Brad Paisley “Too Country”


https://youtu.be/UwUPMQjdPZg

Mycket bra video som på begäran inte går att inkludera i ett blogginlägg, men titta gärna på den ändå.

Jag har ringa förståelse för de som klagar på hur det står till med countrymusiken genom att göra musik som avviker åt ett annat håll. Bättre att göra som Bill Anderson – skriva en låt om problemet.

Låten och videon har några år på nacken, men är aktuell – alltid.

Därmed inte sagt att man inte kan gilla andra sorters musik – också!

Etiketter: ,
september 22, 2016

Artists Of Then, Now And Forever “Forever Country”


En mycket vacker och innerlig kärleksförklaring till countrymusiken, som även jag älskar och sannolikt alltid kommer att älska av hela mitt hjärta. Det är inte många nu levande favoriter som saknas, och de som är med höjer sig ett par nivåer över vad man hade kunnat förvänta sig.

Tack CMA för detta!

Etiketter: ,
september 21, 2016

Maddie & Tae “Shut Up And Fish”


Ett varmt humoristiskt, men tydligt ställningstagande. Får mig att längta efter de fina åren på nittiotalet när CMT hjälpte mig att hålla koll på vad som hände i Nashville. Tiden är mogen för en återkomst i Europa, men frågan är om videorna och musiken, i genomsnitt håller tillräcklig klass.

Etiketter: ,
september 20, 2016

Lazy Afternoon “Whatever”


En handfull singlar, bland andra den här och ett soloalbum med Bo Ahlbertz, bidrog till att bygga upp min förväntan inför den första fullängdaren. När den så kom var jag mer eller mindre dödsjuk i bokstavligt tala krossat hjärta.

Krossat hjärta i bildlig betydelse må vara en tillgång när man ska ge sig i kast med musik som har åtskilliga rötter söder om gränsen till Mexico. Den bokstavliga varianten gör att livet får vänta i månader.

Vad jag tidigare har skrivit gäller fortfarande; detta är musik för mogna människor som ömsom svänger och ömsom manar till eftertanke. En del kallar det krampaktigt “Americana” eftersom de räds C-ordet och saknar koll på Tex-Mex.

Jag kallar det bra musik, ty de har lyckats inkludera komponenter som andra svenskar ofta glömmer; The Byrds på Roger McGuinns tid och The Band.

Etiketter: ,
september 16, 2016

Bianca De Leon “Love, Guns & Money”


Återigen ett fynd i en av dessa högar som belamrar mitt vardagsrum. Ett fynd av den kaliber att övriga fredagsaktiviteter som städning och matlagning får vänta. Jag kan inte lämna min position i bästa soffan och min bättre hälft må ursäkta mig.

Detta verk är inspelat live i studio, med endast ett fåtal pålägg i efterhand. Tempot var högt, elva låtar på åtta timmar. Lägstanivån kanske ligger lite lägre om man lyssnar riktigt noga, men å andra sidan är högstanivån (ganska många låtar) magisk.

Texanska singer/songwriters kan konsten att berätta om livet som det är, även när det smärtar, vilket det utan tvekan gör ibland. Men musiken är en helande kraft i Biancas liv.

Country, absolut. Och riktigt bra av just den här typen som gör sig bäst när man vill lyssna och inte bara höra.

Etiketter: ,
september 11, 2016

Livet går vidare


Jag hoppas att detta blir det sista som är off topic på ett bra tag. Det är min bättre hälfts ord om hur våra senaste månader har varit:

Jag har funderat länge på hur jag skall göra, men nu när Jonas berättat helt öppet, jag kan ju berätta min del av samma historia:

Jonas hade lunginflammation i april men blev inte riktigt bra efter det. Det verkade vara paniksyndrom, han fick antidepressiv (!) medicin för det och jag misstänkte ev början av utbrändhet… Han blev sämre och sämre, och fick mer o mer antidepressiv medicin. Flera gånger när han fick panik sa han efter anfallen gått över att han "hade tryck över bröstet och fick ingen luft". Han hostade nästan konstant och sprang omkring som en orolig ande på nätterna då han hade "myrkryp" i benen och inte kunde koppla av. Han slutade äta – maten smakade honom inte – och han blev väldigt olik sig. Han var avtrubbad, hängde inte med, satt och somnade mitt i ett viktigt samtal osv Dessutom orkade han ingenting. Kunde knappt gå från sängen till toaletten (5 m?) utan att stanna och vila. Allt detta ackompanjerat av ett antal besök på vårdcentral och på akuten. Till sist fick han tid till lungröntgen – jag var livrädd för kol eller cancer pga all hosta – men de hittade i princip ingenting. Slutligen, vid ännu ett akutbesök på vårdcentralen konstaterades istället förmodad mild hjärtsvikt (av en helt annan, ung läkare) och J fick vattendrivande, blodtryckssänkande och ngn hjärtmedicin och blev bättre på några timmar. Några dagar senare hade han tid hos en kardiolog som gjorde ultraljud på hjärtat och då kom den riktiga diagnosen: Svår hjärtsvikt orsakad av en förstorad hjärtmuskel, i sin tur beroende på hjärtmuskelinflammation under lunginflammationen i april. Helt plötsligt var det en mycket värre sjukdom, men samtidigt mycket lättare att behandla. "Allvarligt, men inte livshotande" sa de.

Det visade sig ochså att den antidepressiva medicinen gjorde allting värre och orsakade att hjärtat blev mycket sämre samtidigt som den gav rejäla förgiftningssymptom. Han kunde m a o dött av feldiagnosen och framför allt av fel medicin! Det var en hemsk tid att se sin älskade bli sämre och sämre, att stå bredvid utan att kunna göra något. Det var ju min kärlek som tynade bort, min älskade, min framtid, mitt liv, mitt allt som dog lite mer varje dag framför mina ögon. Den riktiga diagnosen blev en chock, samtidigt som en enorm vrede fyllde mig efter allt sölande inom vården, bristen på provtagning, tiden som förflöt mellan undersökning o besked, nonchalansen hos vissa vårdanställda mm, mm.

Summa summarum: Han mår mycket bättre nu och orkar mycket mer, samt har börjat vänja sig vid att leva med att äta en massa mediciner varje dag. Jag har börjat vänja mig vid att han kanske inte har tuppat av utan bara sover lugnt, att JAG bär/lyfter/hämtar saker eftersom han inte får anstränga sig alls och att jag får försöka anpassa mig till att han är sjuk, även om det är under kontroll. Han/Vi går på hjärtsviktsmottagningen där vi blivit bemötta på ett fantastiskt sätt och där får vi råd o tips och han blir ordentligt undersökt varje gång. Vi har t o m kunnat gå på några konserter nu i slutet av sommaren vilket lyft betyget för denna årstid något. Men det känns fortfarande overkligt.

Jag grinade när jag läste upp denna text för Jonas och det är otroligt jobbigt att tänka på den svåraste tiden i sjukdomsförloppet. Det är fortfarande så det knyter sig inombords emellanåt när jag tänker på vad som verkligen hände i somras, MEN kan denna historia hjälpa någon att orka ifrågasätta en given diagnos som verkar felaktig och därigenom få rätt diagnos, då är den värd att berättas. Det kan gälla livet!//Catrin.

Ett sådant helvete klarar man sig inte ur ensam, men har haft den största Hjälparen på vår sida. Han som familjen Stutzman sjunger om här:

september 6, 2016

KBON 101.1–nu är det gratis att lyssna


Klicka på bilden ovan så får ni lyssna på en riktigt bra station med blandad musik från Louisiana och övriga djupaste södern, lokalproducerad musik.

Jag lyfter på hatten och tackar Paul Marx för denna kulturgärning.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: