november 19, 2017

Allvarliga saker


stent

Den har anordningen räddade mitt liv för snart en månad sen och betyder att jag kommer att hänga med ett bra tag till.

Livet kommer dock aldrig att bli som det var förut; det är för dyrbart för att slösas bort på struntsaker och jag kommer från och med nu inte att ta någon sk-t oavsett vad saken gäller.

Varning är härmed utfärdad.

Etiketter: , ,
november 18, 2017

Moneybrother “Du ser mig inte längre”


https://www.tv4play.se/program/s%C3%A5-mycket-b%C3%A4ttre/3944240

Vet inte om det finns något sätt att publicera det här som en videoruta, men det här måste ut med en gång.

Moneybrother tolkar Kikki Danielsson på ett sätt som får mig att tänka på Van Morrisons mest countryfierade stunder.

Etiketter: ,
november 18, 2017

Jills Veranda, extramaterial


Etablerad nashvilleartist som stod upp för indianerna redan för länge sedan.

Var det någon mer som såg hon till vänster på den “spontana” hillbillyfesten?

Etiketter:
november 18, 2017

Jills veranda, säsong 3 avsnitt 1


Med Jill Johnson som ciceron ger sig några kända svenska artister ut och letar efter countryns själ i dess hemstad. I den nya säsongen kommer Mia Skäringer, Lisa Nilsson, Dregen, Maxida Märak, Ana Diaz och Erik Lundin till Nashville.

Av detta blev det inte så mycket i säsongens första avsnitt. I stället fick vi lära oss en hel del om indianernas och samernas situation. Allvarliga ämnen som borde ha ägnats ett eget program i stället för att bli medel att skuldbelägga de som ägnar sig åt country på allvar, som musiker, som lyssnare, eller på vilket sätt som helst.

Säg mig, när får vi se en besökare som vill gå på The Grand Ole Opry, kika in bakom kulisserna på WSM, eller träffa artister som har lyckats eller är på väg att göra det i genrens mittfåra?

Etiketter: ,
november 16, 2017

Reba McEntire “My Kind Of Christmas”


My Kind Of Christmas, skulle tro att det här albumet reflekterar julen väl för cirka 80% av alla amerikaner, de som är kristna och firar julen till minne av Jesu födelse.

Innehållet är fördelat jämnt mellan det som rätteligen borde benämnas mysig vintermusik och musik om julens budskap. Bådadera i huvudsak representerade av musik som vi känner igen, precis som det ska vara på en julskiva.

Reba levererar allt med stil; det svänger rejält när det ska göra det och är känslosamt när det passar. Musiken finns med i bakgrunden, men det är hennes framförande som är i fokus.

I den första kategorin är annars uttjatade White Christmas bäst, i den andra med hjälp av Kelly Clarkson och Trisha Yearwood Silent Night.

Etiketter: , ,
november 15, 2017

Whitney Rose “Rule 62”


Jag skulle kunna göra det lätt för mig, låna av hennes egna ord och beskriva hennes musik som nytraditionell country influerad av årgångspop; musik där man förutom artister som gjorde country till country också hör influenser från Ronettes och Dion. Musik som hon dessutom behärskar till fullo.

Men då skulle det bli alldeles för enkelt. Utan att förringa hennes egna insatser måste jag också berömma Raul Malo, ett mycket bra val av producent till den här sortens musik, och konstatera att även musikerna valts med omsorg.

Jag imponeras av att hon gör det så enkelt, självklart och autentiskt, att hon vare sig ber om ursäkt för eller skryter med sina musikaliska utflykter. Att det helt enkelt låter äkta vare sig det är tjejpop, traditionell country, eller latinoinfluerad dansmusik.

På det personliga planet är jag nöjd med att ha hittat en artist som jag och min käresta (väldigt mycket inne på årgångspop och soul) som kan följa oss på våra gemensamma irrfärder nästa sommar.

Etiketter: ,
november 14, 2017

CMA Awards Show 2017


Nej, jag har inte skrivit så mycket än och om jag kommer att göra det så blir det först när jag har sett galan. Hela alltså, inte den nedklippta variant som brukar serveras tv-tittarna någon gång runt årsskiftet.

Det slog mig att jag inte har en aning om hur många av de nominerade låter och att det rentav finns en del som jag inte tycker så värst bra om. För några år sedan hade det bekymrat mig, men inte nu längre. Jag har levt med den här musiken så pass länge att jag har rätt att ha en åsikt ändå, och livet är för kort för att bekymra sig över det man inte tycker om.

Har under det senaste året upptäckt att det går att hitta musik som låter som den country jag tycker bäst om, den från åttiotalets mitt och tio år framåt, vid sidan om allfarsvägarna. Material finns i överflöd på Youtube och artisternas twitterkonton är bra vägvisare.

Etiketter: ,
november 14, 2017

Shania Twain “Now”


Drottningen av countrypop är tillbaks och det är dags för alla divor som kom efter henne att se upp. Ty det är väl inget som säger att detta är en engångsföreteelse. Om det är så värst mycket country tål att diskuteras. Bra musik är det – frågan är vad det ska kallas?

Femton år har det gått sen senast och det mesta känns bekant. Hon blandar friskt;Country, karibiska rytmer och pop blir till något som är kommersiellt och lättillgängligt på ett positivt sätt. Trallvänlig musik för de jämnåriga kan man kalla det.

En smutsig skilsmässa och svår sjukdom gjorde uppehållet nödvändigt, men gav också mer tyngd åt hennes texter. Detta är en skildring av vägen tillbaks och en avsiktsförklaring inför framtiden.

Etiketter: ,
november 10, 2017

Jag tycker om den andra sortens musik, också


Var så goda! Kanske inte riktigt vad ni hade förväntat er av mig, men jag gillar det här också.

Etiketter: ,
november 8, 2017

Midland “On The Rocks”


Midland är ett relativt nytt band, men för mig är de nostalgi. Nostalgi som när jag via Burrito Brothers, med flera, började dra mig åt countrymusiken. Musik som går balansgång mellan sjuttiotalets countryrock och traditionell country utan att snubbla.

Det mesta med On The Rocks är rätt lagom, och just i det här fallet är det ett positivt omdöme. Jag brukar reta mig på ytliga texter, fast ibland kan det bli för mycket av allvaret; Midland lägger sig mitt i. Det finns ett melankoliskt grunddrag som tilltalar mig.

Samma sak gäller musiken. För det mesta är det mjukt och behagligt, stråkar där det passar och steel och influenser från Bakersfield där det passar. Ibland är det bäst så.

Det ska bli spännande att se åt vilket håll de drar iväg nästa gång.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: