augusti 15, 2018

Scotty McCreery “Seasons Change”


Jag älskar gammal fin country. I mitt medvetande som väldigt mycket av den musiken som hördes från cirka 1985 och kanske ett decennium framåt. CMT levererade musik dygnet runt och stilpoliserna lyste med sin frånvaro.

Men jag har inget emot att man tänjer lite på gränserna bara det sker med kärlek, värme och respekt för det som varit. Scotty McCreary klarar det galant. Hans musik ger näring åt drömmar. Som mina om att en dag kolla återväxten på plats och ställe, via radio och på scener.

“Seasons Change” är hans ärligaste verk hittills, hans fjärde men det första som fångade min uppmärksamhet på allvar. Att lyssna till det är som att tjuvläsa hans dagbok, med anteckningar om en karriär som har gått upp och ner; hur han mötte kärleken och till slut hamnade på en bra plats i tillvaron.

“Seasons Change”, så också countrymusiken. Det här är modernt, men hela tiden på rätt sida gränsen. Inget fel i det bara det finns en stabil grund.

Etiketter: ,
augusti 10, 2018

Dierks Bentley ”The Mountain”


Även om han har räknats till det nytraditionella gardet och hållit sig borta från de värsta avarterna av brocountry så har Dierks Bentley samtidigt inte varit rädd för att ta ut svängarna och balansera på en slak lina musikaliskt. Det kan man göra om man har en fast grund att stå på, en grund som i hans fall består av traditionell country och Bluegrass.

Någonstans måste han ändå känt ett behov av att gå tillbaka till rötterna, ty efter att ha varit dragplåster på bluegrassfestivalen i Telluride 2017, bjöd han några låtskrivare på ett slags retreat i Colorado. Kreativiteten fick en kick som den inte kunde få i Nashville och större delen av ”The Mountain” blev färdigt på mindre än en vecka.

Nu ska med en gång sägas att detta inte är något bluegrassalbum. Melodierna får mig att tänka på blått gräs, och texterna är poesi av hög klass. Samtidigt är många av arrangemangen skräddarsydda för fullsatta arenor. Det funkar, när det är ett eget beslut, och inte en idé från en klåfingrig producent.

Ett album som är svårt att placera i en bestämd genre, men som leder till nyfikenhet. Vad ska han hitta på nästa gång?

Etiketter: ,
augusti 9, 2018

Rodney Crowell ”Acoustic Classics”


Rodney Crowell, mannen som jag vid upprepade tillfällen har utnämnt till Nashvilles mest underskattade singer/songwriter; mannen som nästan alltid har funnits vid min sida när jag lyssnat på musik. Kanske aldrig längst fram, men aldrig heller längst bak i kön. Utan just vid sidan. Att recensera honom är en svår uppgift.

”Acoustic Classics”, det låter som ett ultrakommersiellt samlingsalbum. Inget kan vara mer fel. Samlingsalbum, ja såtillvida att alla låtar varit inspelade av andra artister eller han själv förut. Somliga blev hits, andra blev bara uppskattade utan att det fanns någon statistik att bevisa storheten.

Ibland kan en bra historia tjäna på att berättas om igen. Lite enklare och mer avskalat, med just historien och berättaren i fokus. Sålunda får ”Leaving Lousiana In The Broad Daylight” nytt liv vid sidan om mer sentida mästerverk som ”Please Remember Me”.

Nyinspelningar med i stort bara den egna rösten och en akustisk gitarr i ljudbilden låter kanske som en barnlek. Inget kan vara mer fel. Utan en matta av ljud att gömma sig bakom måste allt bli rätt. Det fixar Rodney Crowell och det är ett styrkebesked från en ledargestalt inom americana och country som ha mycket kvar att sett ge.

Etiketter: ,
juli 29, 2018

Nashville–nu är det slut


nashville6-promo-1

Ja, inte på staden i verkligheten eller mina drömmars stad, men på tv-serien som de två sista säsongerna har gått med anständiga tittarsiffror på CMT.

Eller också är det inte slut … Jag ser mer än en möjlig spin-off serie, men kan inte yttra mig så mycket mer om det utan att förstöra för er som följer serien i svensk television.

Nu gäller det för mig att hitta någon annan underhållning till mina torsdagsluncher. Eller helt enkelt börja min egen reprisrunda. Sex säsonger ger ju lite att ta av.

Det mest påtagliga spåret serien har satt hos mig är en obändlig lust att hitta verklighetens motsvarigheter till rollfigurerna. Lite har ni redan sett och det kommer mera.

Etiketter: ,
juli 24, 2018

Lori McKenna “The Tree”


Så mycket musik och så lite tid att skriva. Jag skäms nästan för att jag avhandlar det här albumet på ett par paragrafer, för det förtjänar mer.

Lori McKenna krossar dit hjärta och klistrar hon ihop bitarna igen. Medlet heter texter som lockar och pockar till lyssning, underbar stämsång och arrangemang som låter hennes stå i centrum.

Alldeles perfekt för oss som lärde känna Emmylou Harris före “Wrecking Ball”, när allt var mycket enklare och det inte fanns något behov av att dela på country och americana.

juli 19, 2018

Mina Reverb Nation-fynd


Bara som en påminnelse om vilka artister jag grävde fram ur den gigantiska hög med förslag jag fick med början för drygt tre månader sen.

Etiketter: , ,
juli 18, 2018

Det var det …


untitled

De senaste månaderna har det varit mycket Reverb Nation för min del. För att återfå en del inspiration och för att få koll på vad som finns därute vid sidan om de musikaliska allfarvägarna.

Av dryga tusen förslag gallrade jag ut kanske tre hundra som gick vidare till nästa gallring. Fyrtio artister fick chansen med en hel låt och av dessa sista bestämde jag mig för att gå vidare med sexton. Elva var intresserade av av jag hade att erbjuda. En kanske är “the next big thing” och två håller till i skiktet närmast under. Alla är riktigt bra, men tyvärr är det inte bara det som avgör.

Anmärkningsvärt är att jag hittade så många begåvade kvinnor. De utgjorde en bra mycket större andel här än vad som släpps på mainstreamradio.

Till sist, Reverb Nation är ett bra och proffsigt verktyg för artister som vill synas. B2B så att säga, utan att gå omvägen via dyra samlings-CD av tveksamt ursprung.

juli 18, 2018

Dew Pendleton “Might as Well Be Me”


Det finns sångare som alldeles för blåögda drar till Nashville och tror att de kan slå igenom helt och hållet på sina egna villkor. Och så finns det de som i likhet med Dew Pendleton lär sig reglerna för framgång, tar intryck och lär sig utan att sälja sin själ.

“Might as Well Be Me” är en smått fantastisk skapelse i gränslandet mellan country, soul och southern gospel. En plats där det just nu skapas mycket bra musik. Dew sjunger med hjärtat utanpå skjortan, kören förstärker glöden och i bakgrunden pumpar en hammondorgel.

Country? Ja, i allra högsta grad. Chris Stapleton får se upp.

Etiketter: ,
juli 9, 2018

Shawn Fenner “Shawn Fenner”


Det är med blandade känslor jag lyssnar på Shawn Fenners album. Å ena sidan måste jag erkänna att jag tycker att det är synd att det inte finns större plats för den här sortens countrymusik i folks medvetande och på radio. Å andra sidan är det positivt med artister som törs gå sin egen väg.

Shawn har en bra, dynamisk baryton som passar utmärkt för den här sortens country. Han levererar med emfas texter som saknar alla spår av att vara PK. Ett brokigt liv och dess konsekvenser, behovet av att bara får vara man och tacksamheten till vår Herre när kärleken äntligen kommer in i hans liv. Tycker ni att det låter som Hank Jr och Toby Keith? Helt riktigt.

Musiken passar som hand i handske. Glöm flörtar med AOR och svårmodiga mollstämda singer/songwriters. Den här musiken är gjord för intimare, väl inrökta lokaler med sågspån på golvet och hönsnät framför scenen. Honky-Tonk, musiken som intellektuella tyckare älskar att hata men som jag bara älskar.

Etiketter: ,
juli 4, 2018

Christina Taylor “American Dreamin’”


Det är en ren slump att jag publicerar detta den 4 juli. Men tänk bara, en ung lovande sångerska framför ett verk om den amerikanska drömmen, komponerat av en invandrare från Australien (Sherrie Austin).

En del människor har ett rätt bra liv, och de behöver också ha någon som sjunger för dem, om deras liv. Som Christina Taylor, som född i Florida just nu lever i sin dröm i Nashville. Och sanna mina ord, mer drömmar och massor av hårt arbete kommer att föra henne en bra bit på vägen.

Det låter lätt, luftigt och drömmande, samtidigt som det är till 100 % trovärdigt och med båda fötterna på jorden.

Etiketter: ,
%d bloggare gillar detta: