september 17, 2020

En ny programförklaring


Idag för exakt två år sedan förklarade jag högtidligt att från och med nu är det Twitter som gäller och att bloggen som sådan var satt i viloläge.

Från och med idag och så länge jag känner för det kommer jag att kommentera min viktigaste tweet för dagen, kanske fler, här. Tillkommer oregelbundet skivor som jag recenserar för olika publikationer och kanske en och annan överraskning. Men inga löften!

Countrymusik och närliggande genrer är fortfarande huvudämnet, sen kan det tillkomma annat som har format mig.

augusti 13, 2021

Olivia Ellen Lloyd ”Loose Cannon”


Olivia är exakt en sådan där artist som jag förväntar mig att få lyssna på i ett litet hål i väggen i Nashville (fast hon råkar på Brooklyn, NY). En som blandar country, heartland rock, honky tonk, med mera, och gör allt ungefär lika bra. En artist för vilken uppväxten i Shenandoah Valley inte bara är tomt skryt, utan en källa till inspiration.

Det är lite segt för mig i början, men en dryg minut in i andra låten ”Emily” har hon krossat mitt hjärta. Och sen rullar det på. Hon har en historia att berätta och hon gör det med förtjänst. Livet är ett helvete, men det lindrar smärtan att sjunga om det, eller bara festa loss för at få glömma en stund.

Country med stort C, så långt bort från infantil Bro Country som det går att komma.

augusti 11, 2021

Shannon McNally ”The Waylon Files”


Att göra en skiva med Waylon-covers kräver både mod och stilkänsla. Många har känt sig kallade, och färre har lyckats. Shannon McNally hör till de senare, i kvinnlig kontext. Alltså, hon har inte försökt göra det så likt Waylon som möjligt eller bättre (?). I stället har hon samlat ett bra band och gjort det bästa hon kan av dessa låtar på sitt sätt. Det är skillnad.

Urvalet av låtar inkluderar allt från kända standardlåtar, till de som sällan hörs. Och på tal om att göra dem ur kvinnligt perspektiv, att byta ett och annat pronomen är lätt gjort, men det kräver sin kvinna att framföra dem trovärdigt. I’m A Rambling Man, exempelvis, blir en helt annan låt när den framförs som en varning till hennes medsystrar att inte bli alltför involverad i en man som inte stannar och så vidare.

Ett intressant och lyckat försök att sätta kända låtar i ett annat sammanhang som gärna kan få efterföljare.

augusti 10, 2021

Thomas Rhett ”Country Again, vol 1”


Thomas Rhett var en av de artister som jag frivilligt inte brydde mig om att hålla koll på när jag bestämde mig för att gå min egen väg när det gällde att hitta countrymusik jag gillar. Min uppfattning är därför endast i ringa grad färgad av andras uppfattning om huruvida han är country eller inte.

På den aktuella skivan rör han sig smidigt mellan lättviktig countrypop och lite tyngre tongångar. Lyriken är nära nog 100% country, men han vacklar en del vad gäller de musikaliska uttrycket. Trots de bästa intentioner om ett naknare och mer akustiskt sound förekommer en del elektroniska hyss. Country kan låta på olika sätt, och bara för att man gillar country som genre behöver man inte tycka lika mycket om allt som får den etiketten.

Jag har alltså inte svårt att erkänna att somliga låtar nästan fick mig att somna, samtidigt som det fanns de som grep tag i mig. ”Were We Grew Up” lever inte riktigt upp till vad den lovar, ”What’s Your Song” är snäppet bättre. Och ”Country Again” är riktigt bra, där känner jag igen mig.

Om titeln varslar om en ärlig avsikt att söka sig tillbaka till rötterna är jag nyfiken på volym två, även om jag ger volym ett medelmåttigt betyg.

augusti 10, 2021

Brock Gonyea ”Where My Heart Is”


Jag har sagt det förut och jag säger det igen: EP kanske är det tuffaste formatet för en artist på gång. Sex låtar lämnar inget utrymme för halvmesyrer och utfyllnad. Men Brock behärskar formatet.

Ibland är det ett nöje att recensera musik, ibland är det en plåga. Att ta sig an ”Where My Heart Is” tillhör den förra kategorin. Det är som att lyssna till en levande jukebox, en påminnelse om bättre tider och countrigare countrymusik. Detta menat som en stilmarkering, även om låtarna känns som lån från stjärnor från förr är det genomgående original. Och den hör gången menar jag inte nittiotalet, utan femtiotalet och stjärnor som Hank Williams och Webb Pierce.

En mycket bra första skiva som lovar mer.  Hoppas att den är vad ”marknaden” vill ha.

maj 16, 2021

Carly Pearce ”29”


Carly Pearce ger sig i kast med en skiva i det svåra EP-formatet, sju låtar och alla måste sitta för att resultatet ska bli bra. Som om inte detta vore nog är ”29” en musikalisk självbiografi. Tidigt kan tyckas, men om man lyckas med att gifta sig och skilja sig inom loppet av ett år finns det material så att det räcker.

Med den bakgrunden är det att det blir en sorgsam blick bakåt, men icke. Till tonerna av oemotståndlig countrypop berättar Carly om orsaker och verkan, och hur man går vidare med livet. Hon förebrår sig själv i Should’ve Know Better och varnar sin efterträdare i Next Girl. Och titellåten är en sammanfattning av det hemskaste året i hennes liv.

”29” inte som om någon av countrymusikens kvinnliga giganter från förr hade gjort ett skilsmässoalbum. Men vare sig countrymusik, skilsmässor eller livet som helhet är som de var förr.

maj 16, 2021

Sunny Sweeney – Recorded Live at the Machine Shop Recording Studio


Musik är i regel bäst live och när det inte går kan en liveskiva vara ett godtagbart substitut. Nu är detta inte en liveskiva som sådan, inspelad inför en entusiastisk publik på en lagom inrökt lokal, utan live i studio utan diverse tricks i efterhand. Känslan är den man får av en utomhuskonsert av lagom stort format, när man går in i sig själv med hjälp av musiken och glömmer omgivningen. Mer av frustande energi än av finlir. Och det menar jag som ett positivt omdöme.

Sjutton låtar, alla utom tre av egen produktion helt eller delvis, blir till en timmes god underhållning med ett par riktigt tänkvärda ögonblick. Momma’s Wine är en nick åt den dansanta delen av den texanska countrytraditionen. I övrigt är det mest historieberättande. Poet’s Prayer, en innerlig bön från ensamma singer/songwriters som lever sitt liv ständigt på väg någonstans, och Grow Old With Me skivans enda egentliga kärlekssång som hade passat Emmylou perfekt när hon var som mest country.

Det är dags för de bredare lagren att upptäcka Sunny Sweeney.

maj 16, 2021

Lainey Wilson “Sayin What I’m Thinking”


Lainey balanserar på gränsen mellan trendigt och traditionellt och hon gör det med stil. Hjärtat hänger så att säga utanpå och det känns att hon menar det hon säger, jämför gärna med skivans titel! Eller som han sa själv i en intervju: “Om jag inte tror själv på det jag säger, varför skulle någon annan göra det?”

Tilltaget att kombinera klassisk berättarkonst med moderna tongångar går alltså hem hos mig. Via tolv berättelser får vi lära oss hur de tjugonio första åren av hennes liv har varit; kärlek och hjärtesorger, nöjet av att partaja och konsekvensen där, drömmen om att leva som Dolly Parton, med mera.

maj 5, 2021

Carrie Underwood ”My Saviour”


Jag delar den tror som Carrie Underwood här så förtjänstfullt manifesterar. Frågan är om jag då är den rätte att avge ett värdeomdöme om ”My Saviour”. Jag gör ett försök.

”My Saviour” är en naturlig efterföljare till julskivan ”My Gift” och låtvalet är utmärkt. Inga modernistiska försök att visa hur kristen hon är genom att klämma in så många Jesus per minute som det bara går. I stället ett bra urval av gamla pålitliga låtar med ett tydligt budskap, flera av dem inspelade ett otal gånger. Tjatigt om det gäller vanlig populärmusik, men det rätta när ett budskap ska framföras.

När kristen musik framförs på det rätta sättet är det inte artisterna som är stjärnan, det är Han som det handlar om. Men det går inte att förneka Carries insats. Inget onödigt wailande, utan rakt igenom ett samtal, eller en bön riktad till hennes frälsare. Amen.

maj 5, 2021

Nu kör jag igen


Det blev ett uppehåll på en månad, men nu kör jag igen. Det fanns en bra anledning för mig att hålla upp men den är väldigt off-topic.

april 15, 2021

Ja se pengar …


Min tystnad de senaste veckorna har inte berott på minskat intresse för countrymusiken, utan på en kommande förändring av min privatekonomi. Drastisk, dessbättre av det positiva slaget. Måste samla tankarna, men snart är det full fart igen.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: