januari 20, 2017

En dag, ett liv


För några dagar var jag tvungen att ge mig av till Göteborg på ett ärende. För första gången på flera veckor var det aktuellt att lyssna på musik, en tid har huvudet varit för fullt av tankar för att det skulle funka, men nu var det lagom tomt igen.

Bråttom var det och jag hade inte tid att leta i skivhyllan, men i handskfacket låg ett fodral med suspekt innehåll, ett urval av musik som jag hade haft med mig när det skulle testas hårdvara för snart ett år sedan och som hade blivit kvar.

En ostrukturerad blandning kan det tyckas; Marti Broms grepp på örhängen från countrymusikens guldåldrar (Heartache By The Numbers), Emmylou Harris spöklika alternativa folkmusik (Wrecking Ball), Don Felders naturliga fortsättning på The Eagles senare period (Road To Forever), Randy Scruggs flyhänta gitarrspel (Crown Of Jewels). Väsensskild men fascinerande musik alltsammans. Och då mindes jag att inför testkvällen hade sagt att det vore ett prov utan värde att använda musik som man inte gillar bara för att ljudet är bra.

Fast det viktigaste av allt: I nutid ett bevis för att passionen för musik är tillbaks.

Etiketter: , ,
januari 17, 2017

Vägen tillbaks, så ska det låta, eller vad 17 ska det här inlägget ha för rubrik


Mitt hem har de senaste månaderna varit fyllt av musik på ett helt annat sätt än på väldigt länge, ja kanske rentav flera år. Och det är dubbelriktat, dels har jag fått erfara musikens läkande kraft och dels har mitt allt bättre allmäntillstånd gjort att jag orkar ta till mig musik på ett annat sätt än på länge.

Bra musik har fått njuta av på nära håll, när vännen I sjöng en gemensam favoritlåt vid två tillfällen i somras. Jag var så rädd att jag skulle dö ifrån min älskade C och allt som är vackert i livet. Men vår Skapare hade andra planer.

Viktigaste ljudkällan för mig de senaste veckorna som så många gånger förr har varit WSM. För det mesta countrymusik som jag vill att den ska låta, varvat med regionala nyheter och väder. Lite gammalt och lite nytt, alltid med höga kvalitetskrav och respekt för artister och låtskrivare. Och en viktig bit i det pussel av amerikansk populärkultur som jag så gärna lägger.

Etiketter: ,
januari 12, 2017

Polarprisvinnaren Emmylou Harris till Liseberg i sommar


Så stod det i ett pressmeddelande från Liseberg som kom idag. Lite längre ned stod det bland annat så här:

När mottagarna av Polarpriset 2015 presenterades beskrevs hon som ”Föregångaren, förebilden och legenden inom den amerikanska musiken”. Den 3 augusti kommer Emmylou Harris till Lisebergs Stora scen med sin fantastiska låtkatalog och omisskännliga röst.

Då kan man ha en from förhoppning om att få höra en del av den oförglömliga musik som hon gjorde även de första dryga tjugo åren av sin karriär. Musik som gjorde att jag blev musikintresserad och som indirekt är orsaken till att jag sitter och skriver detta.

Här är låtarna som gjorde det för mig och några till:

Etiketter: , ,
januari 9, 2017

Rosie Flores “Rosie Flores”


Med sina närmare trettio år på nacken är detta det äldsta album som jag har kommenterat i min blogg. Detta som ett resultat av en kväll bland vinylfavoriter och att jag fann det på Spotify var bara en bonus.

Att jag fann Rosie från början var en kombination av att hon medverkade på första volymen av “A Town South Of Bakersfield” och att en av mina bästa vänner, tillika själv en ganska fantastisk sångerska tipsade mig.

Varför jag fastnade? Tja, året var 1987 och jag hade medvetet gjort country till min musik. Då passade det bra med en sångerska som blandade Tex-Mex, Honky-Tonk och Rockabilly. Musik som blev som ett smörgåsbord av undergenrer för mig, tidlös musik som fortfarande håller.

Det konstnärliga klimatet hårdnade och resten av karriären har Rosie dessvärre tillbringat utanför det egentliga rampljuset. Men med högt buret huvud, på ett helt annat sätt än yngre kollegor i branschen.

Det är nog dags att återknyta bekantskapen på allvar nu.

Etiketter: ,
januari 4, 2017

Patty Loveless 60 år


Idag fyller en av världens finaste sångfåglar 60 år.

Etiketter: ,
januari 4, 2017

Jack Tempchin “One More Song”


Det här albumet låg till sig alltför många månader, sånt har hänt förr, men den här gången är det extra allvarligt. Ty det rör sig om ett verk som sannolikt hade platsat på min bästalista för 2016.

Om “Learning To Dance” krävde en viss startsträcka för att fastna så är det annorlunda med “One More Song”. Det fastnar direkt, och i skrivande stund är jag inne på min tredje raka genomlyssning utan avbrott.

Hur kommer detta sig? Den här gången har han med all sin erfarenhet från olika genrer i bagaget tagit sig närmare det som borde vara countrymusikens mittfåra. Vänt in och ut på orden och sitt innersta och kombinerat dem med lättfattliga melodier. Precis där går många yngre singer/songwriters vilse med besked.

Än är det intelligent countrypop till The Eagles efterföljelse, än är det tårdränkta valser som  hade passat framlidne George Jones som handsken. Men inte en enda gång tvivlar man på att han menar allvar.

Etiketter: ,
januari 2, 2017

Nobelpristagare Robert Allen Zimmerman


Den här listan lovade jag att bjuda på redan efter tillkännagivandet. Planen var att den skulle släppas i samband med att priset överlämnades. Men som så många gånger förr, livet kom emellan.

Men här den, listan med låtar av eller med Robert Allen Zimmerman som har påverkat, eller hade kunnat påverka min syn på country.

Något nytt, något gammalt, något eget och något av andra kompositörer. Men allt med själ och hjärta.

Etiketter: ,
december 21, 2016

Uppsamlingsheat #1


När mitt år var som det var, var det mycket som inte blev som det skulle. Musik för mig handlar om känslor, och när den dominerande känslan är att kämpa för att överleva är det mycket som blir olyssnat ett tag.

Jason Aldean har legat överst i högen ett tag. Det finns en del med honom som jag har svårt för; att han gång efter annan har ett musikaliskt språk som ligger långt från countryns mittfåra, hans medvetna satsning på det yttre och så vidare.
Men ändå, här har vi en kille med bra texter, en känsla för trallvänliga melodier, och en sund patriotism utan spår av hat. Riktigt bra musik på radion, en låt i timmen eller så. Fast kanske inte ett helt album i CD-spelaren.

Det mesta som jag skrivit om ovanstående artist gäller även Jake Owen, även om han har ett mjukare och mer melodiöst sound. Och däri ligger kanske det viktigaste problemet för det yngre gardet i Nashville: Inget låter direkt illa, men väldigt lika. Men mot slutet hettar det till lite. LAX, med mycket och äkta countrykänsla och en uppmaning till grabbarna att vara på hans ex i L A.

Systrarna Catherine och Lizzie Ward förtjänar egentligen ett eget inlägg. Deras folkviseljuva popcountry är en lisa för en sargad själ. Och just i det här fallet är deras brittiska rötter en garanti för att vi européer kan ta till oss deras lyrik. Mina vanliga förbehåll angående en del amerikansk lyrik känner ni till, det är onödigt att upprepa dem.
Ett riktigt bra album för en stund i bästa fåtöljen, särskilt om man har snöat in på First Aid Kit, och vill ha något liknande, men ändå inte.

Etiketter: ,
december 20, 2016

Garth Brooks “Gunslinger”


Planen var att jag skulle kommentera Gunslinger i ett paket med album utgivna de senaste månaderna för att så att säga göra rent hus inför de kommande helgerna. Det blev inte riktigt så.

Troyal Garth Brooks har släppt sitt tionde studioalbum, och det känns som en gammal vän har kommit tillbaks igen. Ja, jag vet att Man Against Machine var hans officiella comeback tillplattad form och jag gav det ett positivt omdöme. Men såhär i efterhand var det bara en uppvärmning.

För att vara ärlig, när det är som bäst, utklassar han det unga hattprydda gardet med hästlängder. Och de flesta som alla dagar slår honom finns inte längre bland de levandes skara.

I vanlig ordning ger han något till alla utan att det blir utvattnat; Honky-Tonk, valser, ballader och några ekon från 90-talet. Och i det bästa spåret, det bästa han har gjort i traditionell stil, Whiskey To Wine, tar han hjälp av hustrun Trisha Yearwood.

Garth Brooks har nått dithän i sin karriär att han inte längre har något kvar att bevisa med statistik, utan han kan koncentrera sig på det konstnärliga. Det kommer han att tjäna på länge än.

Etiketter: ,
december 19, 2016

Året var 2016…


… och jag ska försöka ta ut mina tre favoritalbum för året. Det går bara inte. Inte när mitt år har varit som det varit och två av mina favoriter inte ens finns att lyssna på den här vägen. Ja, jag kunde förstås lyssna på mina hårdkopior. Och sen har vi det som skulle ha platsat, men som blev uppskjutet på framtiden.

Låter det som jag har ångest inför uppgiften? Inte då; ångest hade jag när jag var övertygad om att jag skulle dö av ett trasslande hjärta och ingen lyssnade på mig. Ångest för att inte får mer tid tillsammans med min kärlek här på jorden, ångest över alla upplevelser jag skulle missa.

Jag gladdes i stället över återtåget för den country som benämns nytraditionell, åt svenska artisters kreativitet, åt att kvinnorna i Nashville stod för det som var nytt och intressant.

Jag har nästan tänkt färdigt, men jag meddelar inte resultatet förrän nyårsafton.

Etiketter: , ,
%d bloggare gillar detta: