Skribentens personliga tankar om country och relaterade genrer
Jag tycker att ”våra” tjejer, Abalone Dots, skötte sig riktigt bra:
http://svt.se/embededflash/2699507/play.swf
Det är kanske inte svensks country som den lät i går men definitivt ett av sätten den låter idag och som den kommer att låta i morgon.
Se för övrigt min förra artikel!
Inger Nordström hör till de där sångerskorna som alltid verkar ha funnits där. De flesta upptäckte henne nog som en av frontgestalterna i den upplaga av Freetown Highway som vann country-SM 1988. Hennes musikkarriär är dock längre än så. I countrysammanhang har hon stått på scen tillsammans med bland andra norska Gunfingers, och hon har en lång karriär som konsertdragspelare bakom sig.
Tiden med Rhinestone Band som formades runt henne blev den hittills viktigaste i hennes musikaliska liv. SM-tecken; inte mindre än sju kritikerrosade album med bandet, ett soloalbum och ett i samarbete med Kingbees; turnéer i Sverige, Europa och USA, deltagande i melodifestivalen 1996, med mera. Bland godbitarna från de åren kan nämnas att de blev utnämnda till Årets Nordiska Band/Artist inte mindre än tio gånger och en USA-turné delvis finansierad av SAAB. Lägg därtill att de mer eller mindre abonnerade på fina recensioner i brittiska Country Music People.
2008 fick Inger en nystart på karriären tillsammans med det nya bandet Amarillo. Ett antal spelningar plus ett outgivet album har det blivit, och vi lär säkert få höra mer av dem.
Men nu är det dags för Inger att leta sig tillbaks till sina rötter. För närvarande skriver hon låtar till ett planerat soloalbum av traditionellt snitt och till sommaren kommer hon att vara en av sångerskorna i Alf Robertsson-hyllningen ”Hundar Och Ungar”.
Ingers hjärta klappar för unga musiker och vid sidan om sin civila karriär som verksamhetschef på Riksteatern Västra Götaland har hon som lärare i sång i den kommunala musikskolan fostrat flera unga talanger.
Lyssna på Inger, bland annat från den hittills outgivna plattan med Amarillo.
I lördags sjöng Sara Varga om våld i en relation, ett för att vara Melodifestivalen ovanligt kontroversiellt ämne. Jag tittade med förstrött intresse, men ”Spring för Livet” var en av mina favoriter.
1993 sjöng Martina McBride om en kvinna som inte kunde eller orkade springa, utan löste situationen på ett drastiskt sätt när den hon älskade mest var bortom fara. ”Independence Day”, skriven av Gretchen Peters, blev år 2003 av CMT utsedd till en femtionde bästa countrylåten någonsin och året efter till den näst bästa countryvideon någonsin:
Texten berättar om en kvinnas reaktion på våld i hemmet, sett ur hennes dotters perspektiv. Låten och videon var kontroversiella för sin tid, på grund av den tydliga våldsskildringen. Slutet är extra dramatiskt, då man får se huset brinna ner runt den misshandlade kvinnan och hennes make.
