Ja, så länge det finns någon som skapar musik som är en länk mellan dåtiden, nutiden och framtiden:
First Aid Kit har gjort det igen …
… knockat mig fullständigt. ”The Lions Roar” ligger i kön framför CD-spelaren, så det får bli några ord om videon till ”Emmylou” i stället.
Bara en sån sak som att den är inspelad vid Josua Tree, denna mytomspunna plats där Gram Parsons kremerades av sina närmaste vänner för att förhindra att hans psykfall till sydstatsfamilj skulle ge honom en familjebegravning. Det är kärlek, och kärlek är det också när Johanna och Klara lägger ut texten om lyckan att sjunga tillsammans med någon man älskar. Men också om smärtan när man är seperarerad från den man älskar. Som Johnny och June, som Emmylou och Gram.
Mer om plattan i nästa vecka.
Ny platta med Abalone Dots
Nyhetsförmedling i form av klippa och klistra är egentligen inte min sak, men den här nyheten förmedlas bäst på detta sätt:

Att den officiella hemsidan har missat att musikerna som de refererar till har medverkat på Emmylou Harris bästa plattor är bara en liten anmärkning i kanten. Jag ser farm emot det här albumet jättemycket och har trott att det skulle komma ända sedan Rebeckas stolta pappa skickade mig några inspelningar för alldeles för många år sedan.
Boxcar Willie ”Wabash Cannonball”
Jag vet … Men jag gillar tåg och jag gillar låtar om dem. Särskilt den här:
KBON revisited
Äntligen! Efter alldeles för lång tid utvecklade livets sig så att jag kunde ansluta mig till KBON igen. Att lyssna är inte gratis och vän av ordning frågar sig naturligtvis varför man ska betala för något som man kan få gratis någon annanstans? Först och främst för att det inte finns något som är gratis, någon annan får alltid betala.
Underrubriken är ”Louisiana Proud” vilket säger det mesta om stationen. Det mesta av musiken är med artister med anknytning till staten. Mycket Cajun och Zydeco naturligtvis, mer country än ni kan ana, men också blues soul och mycket annat.
Jag älskar den här musiken och människorna bakom den här stationen.
One Hit Wonder Central
Har utseendet betydelse?

I Aftonbladet för några dagar sen:
Nu tror jag att ni är smartare än så, men bara utifall att, några tips på så kallade cougars med stämbanden i behåll. Och utseendet:
Jambalaya – på tyska
Jag saknar ord – detta måste vara det mest udda jag har sett i countryväg på youtube:
Alan Jackson verkar i alla fall trivas …
Countrygalan i Nashville …
… är som vanligt SVT:s välvilliga, men något felaktiga benämning på CMA Awards Show. Felaktig för att den inte är någon gala i vanlig mening utan en prisutdelningsceremoni baserad på en omröstning bland proffs inom branschen.
Vid den här tiden på året, likväl som i november när det hela äger rum, brukar kommentarerna hagla tätt. Än är det tillståndet för genren i största allmänhet eller vilka artister som får pris, än är det synpunkter på vilka artister som får uppträda. För min del är den stora anmärkningen att den europaklippta upplagan endast är på 1,5 timmar i stället för 3,5 timmar. Då följer naturligt att en hel del klipps bort för att åstadkomma en produkt som går att sälja.
För min del anser jag trots allt att allt i countryväg som visas i svensk tv är av godo. Fick jag önska något så vore det om det vore praktiskt och ekonomiskt möjligt att visa konserter med aktuella artister. Samt den fina miniserien ”Century Of Country”, 780 minuter kulturhistoria.
Petra and The Hayweeds ”Falling In Love”
Lånad av duktiga bluegrasstjejen Claire Lynch och omstöpt i jazzig form. Anspråkslöst och mycket vackert.
Inspelad i ett vardagsrum i en välkänd industristad i västra Sverige.


